– Om barnen vill idrotta får de göra det. Vi prioriterar det och hittar lösningar om det behövs, säger mamma Martina Eriksson Roth.
– Idrotten är viktig, både för hälsan och för den sociala gemenskapen, säger pappa Martin Eriksson Roth.
Både Martin och Martina jobbar som lärare, han på Platengymnasiet i Motala och hon på en skola i Vikingstad. De är aktiva idrottspersoner och när vi besöker villan i Råssnäs är det fullt av spår av idrott överallt. Hockeyklubba, bandyklubba, tennisboll, basketkorg och fotboll ser vi direkt när vi kliver in innanför dörren.
– Jag vet inte om vi vill veta totalt vad vi lägger på idrott. Men det är det värt. Barnen får testa vad de vill och vi pushar inte, säger Martina.
– De får testa och hitta sin sport, säger Martin.
Om vi börjar med pappa så springer han, vilket är gratis, och spelar lite gubbhockey och padel. I padeln har han månadsabonnemang för 80 kronor och kan då spela billigare.
Mamma har ett årskort på Actic city för 3000 kronor och i övrigt springer hon, vilket är gratis.
Äldsta dottern Signe, tolv år, spelar fotboll i BK Zeros för 1400 kronor per säsong. Sedan rider hon, vilket kostar 5500 kronor för en termin.
– Ridningen är en större utgift, men vi har tur att svärföräldrarna stöttar oss där. Det är en kostnad som känns, men det är ändå värt det, säger Martina.
När Signe spelar cup kan det kosta extra både i bensinpengar och deltagande. Stora Habo cup, där laget ligger över, kostar 1000 kronor för bara en cup.
Mellandottern Ilse, sju år, spelar fotboll i Zeros. Det kostar 450 kronor för en säsong i hennes ålder. Hon håller också på med gymnastik, vilket kostar 600 kronor för en termin, och hon dansar balett vilket kostar 880 kronor per termin.
Sonen Bill, fem år, spelar ishockey i Maif i Tre Kronors hockeyskola, vilket är gratis första säsongen. Sedan kostar det 1200 kronor när han fyller sex år. Bill spelar också knattefotboll i Zeros för 350 kronor och innebandy i Solfjäderstaden för 525 kronor.
Tre barn i olika idrotter innebär inte bara många aktiviteter – det kräver också en del ekonomisk planering. För att stötta föreningarna säljer familjen kakor i fotbollen och bingolotter i hockeyn.
–Ibland känns det som att vi är säljare på halvtid, men vi försöker lösa det så gott vi kan. Släktingar brukar köpa kakor, och bingolotter får vi hjälpas åt att sälja. I dagsläget förväntas vi bara sälja åt hockeyn och fotbollen. Ju äldre barnen blir desto mer kan vi engagera dem att hjälpa till, säger Martina.
I BK Zeros kan föräldrar i de äldre lagen även få bidra genom att bemanna kiosken på Z-parken ideellt.
– Det är en bra insats som går till tjejerna och lagkassan, säger Martina.
– Jag tycker även att en del kan gå till klubben. Zeros har varit min förening sedan jag var ung, säger Martin.
Familjen Eriksson Roth är också alla fem med i Frisksportarna. Det kostar 1000 kronor per år för hela familjen.
– Det är bra med familjemedlemskap. Zeros har det också om man har tre barn över tio år som spelar. Då kostar det 2500 kronor totalt för alla, säger föräldrarna.
Martin och Martina säger att om det finns barn i laget/klubben där föräldrarna inte har råd, så är det helt okej att de barnen är med ändå.
– Det är jättebra att det finns sådana möjligheter i föreningarna att hjälpa till, så ingen hamnar utanför.
– Det är självklart att ingen ska behöva avstå på grund av ekonomiska skäl. Det är bra att föreningar har system för att stötta de som behöver. Ingen ska behöva avstå från idrott, och idrott ska vara tillgängligt för alla, säger Martin.
För att hålla kostnaderna nere ser familjen även till att återanvända utrustning. Hockeyn i Maif erbjuder exempelvis låneutrustning, och inom fotbollen kan tröjor gå i arv mellan syskon.
– Att trycka initialer på kläderna är egentligen onödigt, då blir det svårare att återanvända. Vi tänker att kläder och utrustning ska kunna gå vidare, säger Martina.
Hon lyfter också en tanke om framtiden:
– I en perfekt värld skulle idrottsavgifter vara anpassade efter inkomst, så att alla barn har samma möjligheter att delta.
Martina Eriksson Roth önskar sig:
– Tränarna i föreningarna lägger ner massor av tid på att våra barn ska få idrotta. Det minsta man kan göra som förälder är att hjälpa till där man kan sälja, ta ett kioskpass eller skjutsa till träningar och matcher. Många ideella krafter gör det möjligt för barnen att idrotta, och då vill vi såklart dra vårt strå till stacken, säger idrottsmamman.