ÅFF-målvakten log snett när han sa det.
När övriga spelare lämnat Kopparvallen efter 1–3-förlusten mot Degerfors gick han själv tillbaka för att hämta en kvarglömd flaska vid ena målet.
Han gick sakta.
Tunga steg.
Ensam med sina tankar.
– Chansen finns ju fortfarande. Är det något man lärt sig under den här hösten så är det att försöka vara positiv. Men det är bara att erkänna att våra möjligheter blir mindre och mindre för varje match som förloras. Det förstår alla.
Ja, sedan vinsten mot Gefle i slutet av juni har Åtvidabergs FF spelat tretton matcher i superettan.
Facit:
Inte en seger och två poäng – av 39 möjliga.
Nu måste sannolikt vinnas åtminstone tre av de fyra matcher som återstår för att inte det ska bli division 1 nästa säsong. Efter helgens resultat är avståndet till Frej och Gefle på kvalplats fem respektive åtta poäng.
– Resterande motstånd är lag som vi spelat bra mot tidigare. Vi har pratat en del om det. Nu känns det som att det var flera säsonger sedan, men ändå, sa Gustav Jansson.
Lagkaptenen är inne på åttonde året i ÅFF och upplever en höst där precis allt går emot. Nu var det en för svag inledning som avgjorde mot Degerfors. Det blev bättre och mer kreativt efter paus, det blev reducering av pigge inhopparen Isac Lidberg – men det blev inte mer än så.
Den här gången heller.
– Det är som en ond spiral som bara fortsätter att snurra. Det känns som att enda gången vi kan spela ut ordentligt är när vi ligger under med en eller ett par bollar. I början var det alldeles för hackigt och för många felpass.
Och sårbart bakåt?
– Ja, det har varit symptomatiskt för hela hösten.
Nu väntar till att börja med knappt två veckors uppehåll innan hemmamötet med Gais.
Därefter står Trelleborg, Varberg och Norrby på tur.
– Med tanke på hur det sett ut tror jag inte är någon skada för oss med brejk nu. Man får samla kraft och vi har ett par två veckor på oss att hitta något att bygga på igen, sa Gustav Jansson innan han satte sig i bilen och åkte hem.
Han hade mössan långt neddragen över öronen.