Roar Hansen är en duktig tränare som har alla förutsättningar att passa bra in på Kopparvallen. Om detta tror jag inte särskilt många hyser tvivel om. Däremot svävar det stora, feta frågetecken kring slagstyrkan på laget som han kommer att träna.
Truppen ska bantas, ja sett till antalet spelare alltså, och en hel hord av nyckelspelare har lämnat klubben, vilken samtidigt ska genomgå ett jobbigt ekonomisk stålbad. Den ekvationen låter svårlöst när en åttondeplats ska försvaras i allsvenskan och inte ens om ÅFF hade presenterat José Mourinho som ny tränare på gårdagens presskonferens hade tillvaron känts särskilt mycket lugnare för en ÅFF-supporter. Snarare tvärtom med tanke på att Mourinho förmodligen krävt bättre betalt än Hansen ...
Även om det serverades lussebullar och pepparkakor på kansliet under samma presskonferens vore det alltså en lögn att påstå att Roar Hansen kommer till ett väldukat julbord på Kopparvallen. Men 48-åringen från Perstorp är förstås samtidigt så pass rutinerad vid det här laget att han förhoppningsvis vet vad han ger sig in på. De turbulenta åren i stökiga rock´n-roll-klubben Helsingborgs IF har garanterat härdat honom och här är vindskyddet mot de allsvenska stormarna betydligt bättre. Hur upprört det än må vara i ÅFF-leden lär det aldrig bli tal om någon poliseskort för Hansen på Kopparvallen, som tydligen var fallet efter någon match i HIF.
Men – han kommer som sagt till en spelartrupp, som just nu, fyra månader före den allsvenska premiären doftar bottenstrid lång väg. Spelarförlusterna är blytynga och det vill till att sportchefen Mats Karlsson återigen tar upp trollspöet och hittar några lyckade värvningar som andra klubbar missat på vägen, eller förkastat av okunnighet. Överst på önskelistan: en central mittfältare som kan täppa till avgrundshålet efter flyktade Tom Pettersson, Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund.
Och den spelaren är sannerligen inte lätt att hitta. Jag vill se fysik och driv i värvningen och jag drar ännu en gång en lans för IFK Norrköpings Lars Krogh Gerson, om bara kassan tillåter det.
Ekonomin måste alltid gå först, det förutsätter jag att ordförande Holst står fast vid.
Att ÅFF:s 2015 därför kommer att bli ett ”budgetår” hoppas jag också att alla inser när man gnäller i motgångens eventuella stund. Jag ska försöka komma ihåg det jag också under säsongen.
Att Kristian Bergström fortsätter spela tycker jag slutligen är glädjande i sig, men lika positivt är att ÅFF äntligen verkar ta talangutvecklingen på större allvar. Det är förstås inget som säger att allt kommer att bli bättre bara för att Bergström kommer in som talangutvecklare, det väsentliga i slutändan är ändå att det finns bra talanger att träna och där har ÅFF ett stort, men avgörande jobb kvar att göra.