Det var en korsbandsskada under hans tid som spelare i Degerfors som satte stopp för fotbollskarriären. Istället blev Melke Alan tränare och har nu lett lag som Arameiska, Västerås och Nyköping till framgångar. Förutom att ha flyttat upp lag i seriesystemet har han även hjälpt klubbar att hålla sig kvar. År 2016 hamnade han i Linköping City – efter att ha nobbat klubben vid ett tidigare tillfälle.
– Jag fick en förfrågan av Linköping City flera år innan, men tackade nej. Jag ville högre upp i systemet och var inte intresserad av ett projekt där laget låg i division fyra eller tre. Jag ville upp till superettan som tränare och var på väg dit, eftersom jag tränade division 1-lag under den tiden.
– Men 2016 ringde City igen och jag kom hit och tittade på en försäsongsmatch mot ett division 4-lag. Jag frågade om föreningens målsättning och fick svaret att de ville upp. Jag var ärlig och sa att jag inte trodde att de skulle gå upp eftersom man behöver vinnare i laget och en förståelse som jag inte såg i matchen de spelade. De var ödmjuka och frågade vad jag trodde krävdes – och jag svarade att de behövde spelare. Det slutade med att jag började hjälpa dem med just rekryteringen av spelare, säger Alan.
LÄS MER: "Alan: "Gjorde rätt som tackade ja"
Melke Alans uppgift med att få bra spelare till City gick över till att även bli en rådgivande roll till de dåvarande tränarna. Det fungerade inte och en av tränarna valde att lämna uppdraget. Till slut stod Melke med en tränarroll ändå – som inte var tanken från början.
– Jag hade ett ganska bra heltidsjobb då jag samtidigt jobbade parallellt som tränare i division 1. Det har tagit mycket energi då jag har jobbat dygnet runt. Mina matchanalyser har skrivits klart klockan tre på nätterna och sedan har jag gått upp för att jobba tidigt på morgonen igen. Överallt ska man vara pigg, skarp och glad – till kunderna på jobbet och till spelarna under träning. Jag har klarat av det tidigare, men är inte 25–30 år längre. Det håller inte i längden, säger Alan.
Därför har han nu sagt upp sig från sitt heltidsjobb och satsar helhjärtat på Linköping City. I kombination med jobbet som manager ingår han nu även i klubbens marknadsgrupp.
– Det här steget var nästan ett måste för att jag ska få ihop min vardag. Jag tror på det här och ser möjligheten, men det har andra tränare innan mig också gjort. Det krävs uppoffringar för den som sitter här. Att förstå vad som krävs är en grej men att göra vad som krävs är en annan, säger han och fortsätter:
– Jag kände direkt att det klickade mellan mig och styrelsen och det har blivit bättre och bättre. De har ett tänk som jag gillar. De jobbar enormt hårt de grabbarna som sitter i styrelsen. I många klubbar fungerar det inte på det sättet.
LÄS MER: "Vi är inte nöjda med division 1"
Än har dock inte flyttlasset gått till Linköping – utan han har hemmet med fru och fyra barn kvar i Örebro.
– Utan förståelsen från min familj hade det aldrig gått, jag är hemma alldeles för sällan. Vi får se hur framtiden blir. Det beror lite på hur det går här. Här på kontoret skämtar de om alla mina timmar i bilen – men jag kan ta det, säger Alan och fortsätter:
– Jag ser ett ljus och en långsiktighet i det vi gör. Annars hade jag inte varit här och jobbat på det här sättet. Jag hoppas att man ser att det kommit en kontinuitet i klubben när jag är kvar och där spelare skrivit på längre kontrakt. Sedan förstår vi att det tar tid för folk att ta in Linköping City i hjärtat och att tro på det vi gör.