0–0 mot Bergdalen i hemmapremiären på Fredriksbergs konstgräs var väl ingen sprudlande tillställning, men i Kentylägret applåderades det i matchsnacket efteråt. Undra på det, efter 1–5 mot Halmia förra helgen var ett mållöst resultat ett rejält kliv framåt. En skön poäng med tanke på att det lagts mycket fokus på just försvarsspel under träningsveckan.
– Kul att vi kunde hålla i bollen och rulla lite på egen planhalva. Mot Halmia var vi så enormt tillbakapressade att vi bara tjongade iväg bollen när vi väl vann den, nu höll vi ihop det mycket bättre och Bergdalen kunde inte rulla igenom oss på samma sätt. Det är i sista tredjedelen det fattas lite, sa Amanda Samuelsson.
Boråslaget Bergdalen, med förra landslagsspelaren Linnea Liljegärd som tränare, hade inte oväntat mest boll och skapade dom hetaste chanserna, men ett hårt kämpande hemmalag och en storspelande målvakt i Julia Nyström fixade första Kentypoängen i division 1.
– Julia var hur bra som helst, hon räddade oss, sa Amanda Samuelsson.
Hemmalaget stack upp lite då och då, men skapade inte mer än några halvchanser när Maria Aronsson var framme. För Amanda Samuelsson blev det en tuff match med många löpmeter i mittens rike.
– Ja, nu är man trött, erkände hon.
Skillnaden mot att spela i division 2?
– Tempot framför allt. Du har alltid en motspelare i ryggen när du får bollen och tvingas ta snabba beslut. Mot slutet av matchen var det lite si och så med det, sa Amanda Samuelsson.