Tränaren Pierre Walfridsson satte händerna bakom ryggen och funderade en stund när vi bad om den spontana känslan efter förlusten.
– Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska säga. Jag tycker inte riktigt att vi fick grepp om matchen nån gång, trots den fina starten.
För efter bara tio minuter klippte mittfältaren Valon Silka till med högerfoten en bit utanför straffområdet. Bollen satt högt, via ribbans underkant, och gav hemmalaget en kanonstart.
Men.
– Det kändes inte som vi var med ändå, trots att vi borde fått en boost av det målet. Men Sleipner var mycket bättre i den första halvleken och vi blev alldeles för mycket åskådare när de spelade runt.
Sant så. Gästerna kvitterade efter en hörna och vid 1–2 strax före paus var målvakten Anthony Ferrara långt utanför sitt straffområde och strulade till det så pass att Sleipners Timmy Österling kunde sätta bollen i tom bur.
– Jag tycker att vi blev bättre efter paus, men fick inte den utdelning vi ville och kände att vi inte riktigt fick med oss kvalité i det vi gjorde.
Han suckade och fortsatte:
– Vi spelade omständligt, ville gärna slå en passning bakom deras backlinje när det egentligen fanns ett skottläge. Men sån är fotbollen ibland, det är bara att se framåt.
Maif satte 2–3 med knappt 20 minuter kvar, men hade sen svårt att skapa några riktigt heta lägen för en kvittering. Istället blev det en svidande förlust, mot ett Sleipner som inför matchen bara hade en poäng.
– Jag har hela tiden sagt att de är betydligt bättre än tabellen visar. Och det fick vi känna på idag.
Pierre Walfridsson kastades in i tränarrollen för att ersätta Vladan Ladan. Den här veckan är det tänkt att man ska diskutera framtiden. Och han är tydlig.
– Vill klubben att jag ska fortsätta så gör jag det.