En förklaring är att landslagsstjärnan i fotboll oftast lyckas hålla lugnet och sällan blir putt.
Med träning eller match inom fotbollen så gott som varje dag är det skönt att ha någon annan sysselsättning att koppla av med.
Jonna Andersson blev lockad av några lagkompisar i LFC att ta grönt kort för fyra år sedan – och numera är det hennes i särklass största sommarnöje på fritiden.
– Det blir bara roligare och roligare i takt med att det går bättre. Men skönast av allt är att jag spelar helt utan några krav eller förväntningar i golfen. Det är bara en väldigt rolig hobby, berättar den 24-åriga försvarsstjärnan.
Vilka är de största likheterna med fotbollen?– Bollsinnet och det mentala, att snabbt kunna koppla av och på. Man får jobba lite med skallen. Gör man ett dåligt hål går det inte att deppa, utan snabbt skärpa sig och fokusera på nästa slag.
Hur har du det med humöret – kan det någonsin hända att du exempelvis kastar klubbor?– Nej, jag är en väldigt lugn person – även om jag alltid vill vinna och hatar att förlora. Jag blir betydligt mer arg om vi får stryk i fotboll, men är inte den som gapar och skriker där heller.
Handicapet börjar alltid på 54 och har nu rasat ned till 25,9 för Jonna – lägst av alla i LFC.
– Vi är åtta-nio stycken i truppen som spelar golf och ibland kan vi bli ett stort gäng på Landeryds bana. Det är jättekul att göra något annat tillsammans vid sidan om.
Särskilt mycket spel under juli månad lär det inte bli – då kommer Jonna nämligen till stora delar att befinna sig i Holland och fotbolls-EM (avgörs 16 juli till 6 augusti).
– OS-silvret i fjol var fantastiskt roligt, men jag fick bara spela totalt 45 minuter under hela turneringen. På senare tid har jag ju startat nästan alla matcher i landslaget och känner mig mycket mer delaktig. Målet är att ta en ordinarie plats och att slåss om medaljerna.
2009 kom Jonna till LFC från moderklubben Mjölby AI i division 3 genom ett samarbetsavtal klubbarna emellan.
Då trodde hon knappast att sju år senare lira i svenska damlandslaget i ett olympiskt spel...
– Nej och definitivt inte som vänsterback. Jag var ju forward på den tiden och gjorde många mål. I LFC blev jag först nedflyttad till yttermittfältare och sedan till back. Men det har känts bra hela tiden.
Efter fjolårets SM-guld tappade ni ett tiotal spelare – ändå är ni med och fajtas om titeln igen på allvar.– Ja, det var det nog inte så många som trodde innan. Vi har många nya spelare, ny tränare och ett nytt spelsystem. Men vi har fått ihop det väldigt bra på ett snabbt sätt, även om det finns en hel del att utveckla och förbättra.
Du fick anbud av engelska Chelsea efter förra säsongen, men tackade nej. Vad händer i höst när kontraktet med LFC går ut?– Jag hade ju ett år kvar på kontraktet och ville heller inte byta klubb när det är mästerskapsår. Då är det tryggare att spela kvar och jag trivs också väldigt bra i Linköping. Det ska även bli spännande att gå in i Champions League i höst. Men så klart att det lockar lite att testa nya möjligheter, speciellt kanske i någon annan liga någon gång.
Då skulle det ju också finnas lite nya golfbanor att prova – utan att bli putt.