– Vi har mött många av storlagen, Malmö, IFK, Djurgården och så vidare och ska vara nöjda med den här början. Vad det beror på tror jag handlar om att vi tränat hårdare, haft mer fysträningar, kört dubbelpass och så vidare. Jag älskar att träna hårt. Dubbelpass är nästan det bästa som finns, skrattar Olsson.
En annan sak som märks ifall du ögnar igenom årets allsvenska statistik är mängden gula kort som Elfsborg tagit. 19 kort, däribland två röda, på nio matcher.
– Jag vet inte riktigt varför men det är nog att vi springer mer och spelar tuffare. Sen har vår tränare (Jimmy Thelin) sagt att om vi tappar bollen så ska vi se till att ta en frispark eller ta ett gult kort för att stoppa anfallet.
Simon Olsson kom upp som en stor talang i först Östria Lambohov, därefter Karle IF och sedan AFK Linköping innan han tog sikte på Elfsborgs akademi för sex år sedan.
– Det var min pappa som sa att jag var tvungen att dra. Elfsborgs U17-lag hade precis fått in Tobias Linderoth som tränare och det var en chans jag inte kunde missa. Jag brukar lita på pappa för han kan mycket fotboll, och den här gången stämde det verkligen.
Uppväxten i Linköping och de många timmarna på Lambohovshallens inomhusgolv ser Olsson på med mycket positiva minnen.
– Jag spelade mycket inomhus och i aktivitetsparken i Lambohov. Det var bra träning och det har gett mig mycket snabba fötter, så att jag kan göra dubbelfotare förbi alla mittbackar, ler Olsson.
I Elfsborg har han från akademitiden blommat ut och för varje år fått mer och mer förtroende. Den här säsongen som en "nummer tio-position" i ett starkt Elfsborg.
– Förra året hade jag en lite mer defensiv roll. I år har jag tagit klivet fram och det passar mig fint, lite mer likt den roll som jag hade i AFK och i Karle, även om jag sprang runt lite överallt då.
Olsson är en av få Linköpingstalanger på herrsidan som nått hela vägen upp till toppen under de senaste åren. Det är många faktorer som spelar in där men Olsson tror att en del beror på att det saknas lag på den högsta nivån.
– En stad som Linköping ska ha ett lag i åtminstone superettan. När jag var mindre var det många som lämnade Linköping tidigt för att satsa i exempelvis Norrköping. Men att pendla dit tar på krafterna och det är nog många som inledningsvis satsar stenhårt men som sen inte orkar fullfölja. Jag tror att om Linköping haft ett lag högre upp så hade läget varit annorlunda.