Det gick fort när "Peking" plockade in 45-åringen från Gimo, som bor i utkanten av Linköping med familjen – hustrun Erica och två söner, 13 respektive 9 år.
– Det första mötet höll vi i början av veckan, efter ett samtal på helgen från "Tonna" (Martinsson, sportchefen). Sedan var det en snabb process, säger Martin Sjögren som haft Östergötland som bas sedan 2013 när han tog över LFC.
IFK Norrköpings huvudansvarige Glen Riddersholm träffade han för ett bara ett par dagar sedan.
Kan du säga något mer specifikt om din roll i "Peking"?
– Det finns en tydlig idé från Glen, det är att jag ska ha fokus på den sista delen, de sista faserna av anfallsspelet. Hur vi ska bli bättre på att göra mål, det är ju huvudsyftet. Det gillade jag med mötet, att han hade en tydlig bild av min uppgift. Jag har saknat att få vara på planen, efter sex år med norska landslaget. Det var en spännande tid och en fin erfarenhet. Men att få påverka på daglig basis, implementera sina idéer, det har jag saknat under en ganska lång tid, att få jobba i ett team. Den får man inte på landslagsnivå.
Låter som den roll hyllade Kim Hellberg hade innan han flyttade till Värnamo.
– Jag vet ju inte exakt vilken roll Kim hade, men det är den roll Glen beskrivit för mig. Men vi jobbar i ett team, med ansvarsfördelning. Jag ser verkligen fram mot att sätta igång.
Detaljerna kring hur han tänker kring IFK Norrköpings anfallsspel vill han förstås vänta med att prata om – han börjar sitt nya jobb på måndag. Men Martin Sjögren försöker inte dölja tacksamheten över att klubben lyckades behålla lagkaptenen Christoffer Nyman.
– Först och främst handlar det (anfallsspelet) om spelarmaterialet, hur ser truppen ut. Nu har vi en väldigt bra central forward i "Totte", som givetvis ska användas på absolut bästa sätt. Men det gäller också att få fler pusselbitar att jacka i varandra och skapa både en tydlighet och samtidigt ett dynamiskt anfallsspel. Det vet jag att Glen vill, att vi ska vara rätt så framåtriktade i spelet, säger Sjögren och fortsätter:
– Men jag kommer in med en grundbild och den tangerar bra med den bild Glen gav. Det måste den förstås om det ska kunna bli ett bra samarbete. Helst av allt ska man inte se saker till hundra procent på samma sätt, men det måste finnas en dynamik.
Det är inget dukat bord du kommer till, precis.
– Det har jag förstått. Det var det inte i LFC eller Norge heller. Fördelen med det läget är att komma in och förändra och påverka. Det är främst Glens uppdrag, sedan ska jag supporta och bidra för att det ska bli möjligt igen. Att skapa ett topplag av IFK Norrköping igen är en utmaning och att många bryr sig om klubben även när det blåser snålt visar att engagemanget är stort. Det hade varit tråkigt om ingen brydde sig. Fotbollen är gärna svart eller vit.
Du är en väldigt meriterad assisterande tränare?
– Har inte varit det (assisterande) på väldigt länge. För mig finns ingen prestige i titeln. Jag vill jobba med att utveckla fotboll och har saknat att vara aktiv. Utifrån den aspekten passar den här rollen mig väldigt bra, säger upplänningen som förutom att ha tagit Norge till VM-kvartsfinal även har tre SM-guld som huvudansvarig, två med LdB Malmö och ett med Linköpings FC.
Du tackade nej till ett sportchefsjobb i Örebro SK.
– Jag kan erkänna att det funnits diskussion, men vi kom aldrig till ett förslag på bordet. Nu ser jag fram emot att starta upp med IFK Norrköping.
Den här frågan måste ställas, med tanke på vem du är. Är tanken att du ska involveras på något sätt kring det allsvenska damlaget?
– Nej, det ska jag inte, utifrån mitt anställningsavtal eller arbetsbeskrivning, ha, ha. Sedan är det kul att IFK har gått upp i allsvenskan. Det är bra för regionen med två starka lag.
Som Linköpingsbo har Martin Sjögren rätt bra koll även på "Pekings" succéresa med damlaget, och han ser fram emot att träffa managern Tor-Arne Fredheim – som blir en arbetskollega i klubben.
Hur stort är egentligen klivet mellan elitettan och allsvenskan?
– Stort. Det ska man ha respekt för. Oavsett serier. Historiskt sett har nykomlingar det tufft, men det handlar om hur man förbereder sig och vilka resurser man har. Det finns goda exempel, synergieffekten av att ha två elitlag kan inte underskattas. Jag är säker på att det är ett framgångsrecept.
Känner du dig färdig som damtränare?
– Jag har haft förmånen att uppleva mycket på högsta nivå och jobbat med några av de bästa spelarna i världen. Att verka på den högsta nivån är drivkraften. Det får jag i allsvenskan. För mig handlar det inte om herr eller dam, påpekar Martin Sjögren som skrivit ett ettårsavtal med "Peking".
Men ser längre framåt än så.
– Vi känner inte varandra riktigt än, det är skälet. Men ambitionen är alltid att stanna längre och tittar man på hur länge jag varit i varje klubb så ser man ju det tydligt. Vi var överens och kommer ha en dialog under tiden.
Med ett halvårs distans till EM, hur ser du på avskedet efter de sex åren som norsk förbundskapten?
– Det är min första stora motgång under tränarkarriären, den lär man sig av. Många har åsikter och tankar i en offentlig roll som landslagschef, det får man vara beredd på. Men jag har alltid försökt att stå för de prestationer mina lag gjort. Det var inte slutet jag önskade, men det blev inte särskilt dramatiskt med förbundet och det finns inga hard feelings. Efter det som hände i EM kändes det ganska naturligt att gå skilda vägar, säger han om att kontraktet bröts ett år i förväg efter att kritiken mot det norska misslyckandet (ut i gruppspelet) i EM-slutspelet i England förra sommaren varit stort.