Torsdagsträningen på Linköping arena avslutades med skönsång (nåja) för Sophie Sundqvist som något obekväm låg i gräset och mottog hyllningarna. Födelsedagsbarnet hör till dem som är skadade och definitivt inte är aktuell för spel på ett tag.
Olga Ahtinen, som skadades senast, trampade motionscykel och lär inte spela på lördag. Elin Landström trampade cykel även hon och lär spela.
Frida Leonhardsen Maanum?
Jodå.
Goda utsikter till spel i matchen som är av största betydelse i jakten på den tredjeplats som till Champions league bär.
– Det var första riktiga träningen sedan skadan, så vi får se hur jag reagerar och utvärdera det efteråt. Men det kändes bra, det gjorde det, säger hon.
Orolig?
– Nja, man tänker lite på det, men inte så att det känns oroligt när man väl spelar. Då är det ganska lugnt.
Det var i segermatchen mot Örebro som hon ådrog sig en bristning i ena låret och toppmötet med Göteborg (0– 2) häromsistens fick hon följa från läktarplats.
– Mer nervöst att sitta där och trist att missa en toppmatch. Det är inget som du vill göra. Samtidigt har vi matchat så intensivt att det är ofrånkomligt att det blir en och annan skada, säger Frida Leonhardsen Maanum.
Det var sommaren 2017 som hon slog igenom och noterades för ett genombrott som hämtat ur gamla tiders Buster. Ett år tidigare spelade Oslotjejen i division 1, nu gjorde hon debut i A-landslaget, fick chansen från start i EM och skrev proffskontrakt med svenska topplaget LFC.
Nu har hon om någon vecka varit i Linköping i tre år.
– Det börjar kännas mer och mer som hemma, men. . .ja, Oslo kommer nog alltid vara hemma ändå, säger hon och ler.
Mittfältaren har så långt varit en av allsvenskans bästa spelare och tagit ytterligare kliv framåt. Det är ingen hemlighet att det i höstas fanns anbud från betydligt större klubbar i Europa, men efter mycket funderande skrev hon på för två nya år med LFC.
Det ångrar hon inte.
– Det var en lång ganska process. Jag hade andra alternativ och vägde fram och tillbaka vad som var bäst. Men jag har alltid varit en person som alltid varit väldigt noggrann med vilka steg jag tar. Det var ganska många sömnlösa nätter. Men efter två femteplatser kände jag också att jag hade något mer att bevisa i klubben här, säger Frida Leonhardsen Maanum.
Många trodde att du skulle lämna.
– Jag förstod det. Det finns alltid en press utifrån och det är många som tycker och tänker. Då får du vara stark i dig själv och jag vill vara helt säker på att det rätt klubb och rätt steg för mig. Sedan tänker jag också att jag fortfarande är ung. Jag hoppas att jag har många år kvar på högsta nivå.