Det mest anmärkningsvärda var inte att Linköpings FC i söndags slog Eskilstuna med 1–0 och tog tre viktiga poäng i jakten på en Champions league-plats. Det mest anmärkningsvärda var att en 25-årig landslagsspelare från Norge hoppade in i andra halvlek.
Efter nästan tio månaders kämpande med en ryggskada från ett styrketräningspass i vintras.
– Det är klart att det har varit en prövning och tuff resa. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Jag är fortfarande i en rehabprocess, men det var ett viktigt steg på vägen tillbaka, säger Synne Skinnes Hansen.
Hur var det att spela?
– Jättekul. Bara det att få ta på sig tröjan igen. Få utlopp för all energi och spring i benen. Det är något som jag tänkt på så länge och efteråt var jag nästan helt slut och tom. Det var som om luften gått ur. Men härligt att kunna träna för att bli bättre som fotbollsspelare, inte bara för att bli bättre i ryggen.
Hon log efter avklarad träning på Linköping arena.
25 år, med 20 A-landskamper för Norge och allt som oftast offensiv kantspelare, men i LFC-bekantingen Martin Sjögrens landslag omskolad till ytterback. Värvad till Linköping för att få en nyckelroll när det efter ett par års besvikelser byggdes nytt.
Men så mycket spel har det som sagt inte blivit.
Före söndagsinsatsen i Eskilstuna bara ett ännu kortare inhopp i träningsmatchen på samma arena i juni.
– Då var det nog som tuffast. Jag trodde att jag var nära, men på kvällen och dagen efter hade jag jätteont och kände att ”nej, det går inte”. Det var ett hårt slag att tvingas börja om från början. Det var inte så här man tänkte att det här året skulle bli.
Hur mycket har du tvivlat?
– Självklart har det varierat från dag till dag. Men jag har hela tiden hållit mig positiv och haft tron på att komma tillbaka. Det har inte varit några stunder av hopplöshet även om man ibland har funderat över om man flyttade till Sverige för att springa på löpband och trampa motionscykel.
– Men skador är en del av fotbollen och jag har varit ganska förskonad tidigare. Nu vet jag hur det känns. Jag tror att man blir starkare av att ta sig igenom den här typen av motgångar.
– Om inte annat får du ett annat perspektiv. När du går skadad känns det som att hela livet är fotboll och du fattar hur mycket det betyder. Det räckte med att de andra gjorde en enkel passningsövning för att jag intensivt skulle längta efter att få vara med, säger Synne Skinnes Hansen.
Exakt vad det rör sig om för skada är det ingen som vet. Rehabiliteringen har mestadels skötts i Linköping, men även hemma i Norge med landslagets fysioterapeuter och sjukgymnaster.
– Kommunikationen har varit bra hela tiden och alla har varit överens om processen. Det har betytt mycket. Jag är glad att jag hamnade här.
Hon funderar ett ögonblick.
Tackar lagkompisen Matilda Haglund som tagit med sig hennes kvarglömda jacka in från planen.
– Utöver skadan har jag trivts jättebra i Linköping. En del säger att man inte känner sig om en del av gänget när man är skadad, men det är verkligen ett kjempefint gäng.
Hon har ett år kvar på kontraktet och hoppas förstås på ett betydligt roligare 2021. Smärtan är fortsatt inte helt borta, men på sistone har tagits steg för steg med successivt ökad belastning.
– Skönt att veta att jag har ett år till här. Men först hoppas jag kunna hjälpa till mer i höst och ta tredjeplatsen. Eller gärna andra, säger LFC-profilen.