LFC fortsätter att vinna och bita sig fast som tvåa i allsvenska toppstriden. Nu blev det onödigt knappa 2–1 (1–0) i hemmamötet med bottenlaget AIK – samtidigt som toppkonkurrenten Häcken överraskande föll mot Vittsjö.
– Jaså, blev det så? Vad bra. Det blir en kul och spännande fortsättning, sa Heidi Ellingsen.
Norska mittfältaren såg belåten ut.
– Nu har vi vunnit nästan alla matcher, men vi måste vinna mot Häcken och Rosengård också. Det gör vi i höst.
Kan vi ta det som ett löfte?
– Ja.
Efter en något tveksam start har 23-åringen tagit för sig allt mer på LFC-mittfältet. Hon fanns med i perifera diskussionen kring en plats till sommarens EM-fest i England, men när Martin Sjögren presenterade truppen i veckan fanns hon som väntat inte med.
– Klart att man hade hoppats och jobbar för att spela mästerskap. Samtidigt har jag inte varit med landslaget i år. Så det var tråkigt, men ingen stor chock. Jag är med som reserv och är redo om något skulle hända. Men det blir i alla fall en sväng med U23-landslaget till Finland, sa Heidi Ellingsen.
Och sen?
– Semester. Det har varit många matcher, så det ska bli skönt att vila kropp och huvud lite.
Först ska dock Umeå besegras nästa helg. Precis som nu blir det en match som ska ge tre säkra poäng och den här gången blev det onödigt spännande i blåsten. När chanserna bommades framåt, när lägen släpptes till bakåt och när vinden ställde till det stannade det vid uddamålsvinst inför 570 åskådare.
– Möjligt att det var lite dålig balans på deras hörnor och möjligt att både jag och Olga (Ahtinen) var lite för högt upp några gånger. Vi får kolla på det. Men det är inte alltid som spelet flyter och vi får ta med oss att vi lyckades vinna ändå, sa Ellingsen.
Hon är inne på andra säsongen i Linköping, men har i samma takt som laget tagit tydliga kliv framåt.
– Det känns bra. Bättre och bättre. Jag har hittat min roll i laget och får spela mycket. Vi har lärt att känna varandra och då blir det lättare och roligare att spela, sa hon.
Det var kompakt spelövertag under stora delar av matchen och känslan var att det borde ha varit avgjort redan i paus. Olga Ahtinen skickade från långt håll in 1–0 efter en kvart och sedan dröjde till tidigt efter paus innan Amalie Vangsgaard (vem annars?) forcerade in bollen efter Alva Seleruds inlägg.
AIK reducerade, men mer än så blev det inte.