Norska mittfältaren kunde möjligen glädja sig över att hon fick pris som matchens bästa LFC-are efter allsvenska bortamötet med Vittsjö.
Men det var en klen tröst.
För det första blev det säsongens första förlust, 0–2 (0–1), och för det andra var inte konkurrensen direkt mördande.
Snarare tvärtom.
Som Olof Unogård, tränaren, uttryckte det:
– För många spelare som var för långt från sitt bästa och då slår man inte Vittsjö hur som helst. Den här nivån räcker inte för att ta poäng i de flesta allsvenska matcher. Men våra konkurrenter kommer också trampa snett över 22 omgångar och det gäller att vi gör det så sällan som möjligt.
Det var tippade bottenlaget mot tippade topplaget i tredje allsvenska omgången och det var inget snack.
Det kunde till och med ha varit mer.
Så bra var Vittsjö. Så svagt var LFC.
– Vår bästa allsvenska insats någonsin, sa Thomas Mårtensson, hemmatränaren.
LFC åkte till skånska Vittsjö med sex poäng och åtta mål gjorda – och åkte därifrån med samma siffror. Det blev en blytung smäll i det skånska ruskvädret efter en insats som var en av de sämsta på länge. Favoriten såg stressad ut, slog inte många passningar rätt och fick egentligen inte till något spel alls.
Någon misstänkt straffsituation för Stina Blackstenius, något bra läge för Lina Hurtig i straffområdet, men så mycket mer var det inte. Landslagsmeriterade mittbacken Sandra Adolfsson dominerade i hemmaförsvaret och hade bra koll på LFC:s för dagen underpresterande anfallsstjärnor.
Vittsjö pressade högt, spelade aggressivt och hade mycket spring i benen.
– Tråkigt resultat, men det är bara att erkänna att det inte var bra nog idag. Hyfsad start, men sedan gick vi ned oss alldeles för mycket. Det var svåra förutsättningar, men det är ingen ursäkt. Det var lika blött och svårspelat för Vittsjö, sa Frida Maanum.
19-åringen missade stora delar av försäsongen på grund av skada, men är nu tillbaka i laget och tillbaka i favoritrollen som central mittfältare efter att i fjol mestadels ha fått vara forward. Fyra allsvenska omgångar kvar – sedan väntar VM i Frankrike.
– Det känns som jag är på väg tillbaka till där jag ska vara, sa hon.
Var det en orolig vår?
– Klart att man kan bli lite nervös när VM närmar sig och du inte kan träna som du vill, men det är glömt nu.
Hur mycket har du VM i tankarna?
– Egentligen ingenting. Jag fokuserar på Linköping här och nu. Men visst, det är något spännande att se fram emot om man nu kommer med dit.
Det gör hon.