Försvarsveteranen hade mycket att göra i premiären mot vassa anfallare på Linköping arena.
Efteråt?
Fullt upp även då.
Sonen Neo hade massor av spring i benen, charmade och lekt med alla som kom i hans väg på innerplan och ville så gärna följa med mamma in på "hennes jobb".
Det fick han. Så småningom.
Först gav sig Nilla Fischer på ett försök till förklaring varför 1–0-ledning mot Vittsjö blev till 1–1 och bara en poäng när det borde ha varit tre.
– När de får en spelare utvisad efter en timme så borde vi dominera totalt, men tyvärr lyckades inte med det. Vi måste definitivt göra det bättre och se till att vinna en sådan här match, sa hon.
Vad blev fel?
– Svårt att säga. Vi får kolla på det. Jag vet inte. Det kändes inte som att vi slog på takten utan mer att vi tog för många felbeslut.
Inför 615 åskådare i vårblåsten var LFC på väg mot en skön start på allsvenska säsongen efter Saori Takaradas ledningsmål strax före paus. Efter en hörna just före paus vände japanska nyförvärvet snyggt bort en motståndare inne i straffområdet och avslutade med ett lågt, välriktat skott intill bortre stolpen.
– Jättebra gjort. Men det var inget som överraskade. Det är en komplett kvalitetsspelare, sa Nilla Fischer.
Gamla lagkompisen Linda Sällström svarade för kvitteringen i andra halvlek när hon efter bolltapp och snabb omställning sköt ett skott som via Fischers utsträckta ben letade sig över mållinjen.
– Frågan är om det hade blivit mål om jag inte touchat den. Det vet man aldrig. Det var inte många millimeter från att jag tog den eller att den skulle gå i stolpen, sa LFC-kaptenen.
Premiären avklarad.
– Ja, skönt att vara igång. Det är alltid lite extra nervöst när du inte vet var du står. Även om man har gjort en och annan premiär tidigare.