Det var seriefinal, strålande väder, rekordpublik för säsongen – men festen kom av sig i seriefinalen på Linköping arena. Det blev 0–0 och därmed oförändrat läge i getingboet till toppstrid (med Göteborg som serieledare) efter en match som inte alls nådde upp till högt ställda förväntningar inför 2 384 åskådare i kvällssolen.
Det hände inte mycket.
Åt något håll.
Olof Unogård hade inte så mycket att anmärka på resultaet, men hymlade inte om att det fanns annat som gjorde honom upprörd.
Han sa:
– Om vi är allvarliga med att vi vill ta SM-guld så måste vi inse att i sådana här matcher, mot så här bra motstånd, så kommer det att krävas enorma arbetsinsatser. Vi måste vara så trötta efteråt att vi får skövla upp spelarna i skottkärror och skjutsa in dem i duschen.
– Så illa ute som vi var i första halvlek. . . och det berodde mycket på arbetsinsatsen. Det är så enkla grejer som vi kräver, vilket jag också sa till spelarna efteråt. Jag kommer aldrig hugga huvudet av en forward för ett missat friläge, men är beredd att skrika mig hes om vi inte är på plats när försvarsspelet ska startas. Det kan vi påverka till hundra procent.
Och där tyckte du inte att ni gjorde det ni skulle?
– Inte alla i alla fall, om jag uttrycker mig så.
Både LFC och Rosengård kom till spel med 13 poäng i bagaget och går nu på allsvensk VM-vila med ytterligare en poäng vardera. 0–0 var inte ett dugg ologiskt med tanke på hur det såg ut. Hemmalaget såg osynkat ut, hade svårt att få igång något eget spel och än mindre skapa chanser värda namnet. Rosengård hade bollen mer, hittade fram något mer offensivt och tvingade Emma Holmgren till ett antal mer eller mindre vassa parader.
– Otroligt bra match, sa Unogård, som tillsammans med assisterande tränaren William Strömberg nog sällan eller aldrig försökt att dela ut så mycket instruktioner under pågående spel.
LFC hade fem VM-spelare på planen och Frida Maanum var klart vassast, utan att konkurrensen var något vidare. Den blågula, offensiva kvintetten syntes för lite och reser till fredagens VM-samling utan några positiva formbesked i bagaget.
– En besvikelse med oavgjort, men vi får erkänna att prestationen inte var värd mer. Vi är fortfarande med och har chansen att göra något bra i höst, sa Stina Blackstenius.
VM-formen för egen del?
– Jag har fått många matcher i benen och det har varit viktigt för mig. Lite sliten är man allt, så nu får det bli några dagar för att komma ned i belastning.