När Borens IK bjuder in Motalas och Vadstenas skolor till Klassfotboll i slutet av maj är gensvaret stort. I år till och med rekordstort.
– Fortsätter det så här får vi nog ta till söndagen också snart, säger Thomas Samuelsson, en av alla engagerade i klubbens organisationskommitté.
Det myllrar kring de sex planerna där 15 minuter långa matcher avgörs. Just på planen är det inte så knussligt vem som vinner. Desto viktigare är kampen mellan klassernas hejaklackar.
– Vi är inte superman, vi är inte ironman, vi är batman! ropar Vätternskolan, årskurs 5 och pushar sina kamrater så det står härliga till.
– Vi betyder mycket, slår Estelle Bäckman fast.
Hon och övriga gänget har tränat in ett par låtar, gjort batman-skyltar och masker förstås. Och så har de övat på hisnande mänsklig pyramid med Emilia Svanberg på toppen. Allt för laget.
Matchen då?
Ja, den slutade 1–1 mot Karlslund, åk 5. Vidar Waerme gjorde Vätternskolans mål på en elegant hörnvariant.
– Att man får spela fotboll med klassen och inte bara gå i skolan tillsammans, det är det roligaste med det här, säger Vidar.
På en plan längre bort spelar Råssnässkolan, klass 1b. Philip Schepp, 7 år, rusar förbi ledare och klasskamrater på kanten och gör high five med hela gänget.
Hur gick matchen?
– Nja, vi förlorade. Tror jag i alla fall. Men jag vet inte riktigt vilka vi mötte.
Bra där. Precis den inställningen är rätt i Klassfotbollen. Alla är vinnare.
En sak är i alla fall Philip säker på och det är att det gick bra att spela.
– Vi gjorde jättesnabba avbytningar och så är det bra att vi gjorde mål, säger han.
Det bästa med fotboll?
Han funderar en stund.
– Att man får passa och skjuta mål och sikta och köra hörna. Och så finns det regler, det tycker jag är bra.
Han berättar att det är viktigt att springa och motionera och att det bästa av allt är att vara med kompisarna. Att han redan har ätit en korv men att han har pannkakor med sig hemifrån.
Sedan är det dags att ladda för nästa match.
Råssnässkolan 4A, började sin uppladdning redan i fredags kväll. Då cyklade de till Åvik och övernattade i militärtält.
– Sedan tog vi cyklarna till Boren på morgonen, det är en mil ungefär, säger Anton Agerhall.
Klasskompisen Amanda Falkner gör klart att de inte vill vara utan Klassfotbollen.
– Vi har ju gjort det här ända sedan ettan, säger hon. Det är så kul att man bara njuter!