Linköping Citys manager Khalid Neshatis avstängning gjorde att Aso Khawari, som tidigare var ungdomsansvarig i föreningen, fick chansen att ta klivet upp och leda division 1-laget framåt. Han tog chansen när han fick den och i februari presenterade City den nya tränarkonstellationen. Men nu, drygt sju månader senare, har Khawari valt att lämna uppdraget.
– Under uppehållet fick jag lite distans till fotbollen där jag fick fundera ett par varv och kände någonstans att jag inte var helt hundra i det. Men jag valde att fortsätta och hade en stark tro på att det skulle gå vägen och bli bra. Men redan efter matchen mot Landskrona kom det upp funderingar över om jag gjorde rätt eller fel med de prioriteringarna jag gjorde i livet, berättar Khawari.
30-åringen förklarar att helheten inte fungerat med kombinationen av familjelivet och rollen som tränare.
– För att jag ska kunna göra ett bra jobb utifrån de förväntningarna som finns så måste jag också ha en helhet att kunna arbeta ifrån. Men föreningen och jag har varit väldigt tydliga med varandra om varför jag måste ta det här beslutet. Jag har bara känt stöd och förståelse från föreningen när jag förklarat hur jag tänker och känner, säger Khawari.
Linköping City ligger nu sjua i tabellen med 17 poäng och plus sex i målskillnad i jämförelse med Utsikten på kvalplatsen som har 23 poäng och plus åtta i målskillnad. I helgen går serien in på omgång 13 av 30. Därmed finns det 54 poäng kvar att spela om och serien är långt ifrån avgjord.
– Resultaten är högst sekundärt. Jag var förberedd på att det skulle bli tufft. Sen är det långt ifrån kör och mycket kan hända. Det handlar inte om det, säger Khawari.
Så det är motivationen från eget håll som brister?
– Nej, motivationen är stor. Jag känner fortfarande en lika stor hunger som alltid och jag ser mig fortfarande som en fotbollstränare. Men just nu var det bäst läge att ta det här beslutet. I alla mina dialoger med spelarna har jag förmedlat att vi måste få bort egot och sätta laget före jaget. Detsamma gäller för mig. Jag kan inte låta mitt ego styra över om jag ska vara tränare eller inte utan känner jag att det här beslutet är bäst så kommer jag ta det. Även om jag slår knut på mig själv. Jag är inte större än så.