1989, när IFK Norrköping vann SM-guld efter ett straffdrama på Malmö Stadion, fanns en av landets mest lovande spelare i Pekings trupp.
Jonny Rödlund, 18.
Ungdomsproffset i Manchester United anslöt, via en vända i Anderlecht, till IFK där han hann med 107 seriematcher och 14 mål.
Idag bor Rödlund i Västmanland och jobbar som elevresurs på en skola utan att vara involverad i fotbollen.
I VLT:s VSK-podden, gästar Jonny Rödlund och berättar om ett tufft sista halvår där han dels förlorade sin pappa men också gått igenom en sjukdom som kunde gjort honom förlamad.
Något som började på Rödlunds 50:e födelsedag som han firade med nära och kära.
– Jag började känna bränningar i mina fötter. Det var någonting som inte kändes bra, samtidigt som jag började få influensan. Vi firade men kände dagarna efter att det började bli värre och värre i benen. Sen började jag bli lite stapplig på benen. 3 januari i år åkte jag in till akuten, berättar Rödlund.
Läkarna trodde att det rörde sig om en nervsjukdom, men det visade sig vara något annat.
– En fistel, misskärl, nära ryggmärgen. Det har gjort att jag från naveln och nedåt tappat känseln. Då åkte jag nästan in akut till Uppsala och gjorde en kameraundersökning och en operation. De hittade att det var ett misskärl mellan två kärl som går till hjärtat. Som en fistel som blivit större och större varje år. Jag opererades för någon månad sedan. De gick in via ryggen och flyttade på ryggraden och höll och mixtrade sex-sju timmar. Just i dagsläget har det blivit bättre med gången, men jag har fortfarande mina bränningar och toalettbesöken är lite jobbigt, fortsätter Rödlund.
Budet är att han kommer bli helt återställd – men att det kommer att ta tid.
– Läkaren sa att om det inte blir bättre med någonting så måste de behöva gå in och titta igen. Det har varit lite halvjobbiga månader, medger den före detta IFK-stjärnan som lämnade Kamraterna för Häcken 1994.
Vid millennieskiftet så flyttade Rödlund till tyska Cottbus och hann även med en sejour i Kina. När Rödlund vände tillbaka hem blev det spel i Enköping och Skiljebo.
Det var tur i oturen att han råkade ut för de här problemen nu.
– När jag var uppe hos läkaren i Uppsala så…hade det här varit innan 2000 så hade jag blivit förlamad från naveln och nedåt. Det har varit en jävla pärs. Jag vaknade upp efter första operationen. Då sa de att de inte kunde göra någonting. Den första grejen som kom upp i mitt huvud var: ”Fan, ska jag bli förlamad?”. Men sen kom läkaren, efter att jag hade vaknat upp ordentligt, och sa att vi går in ordentligt och rättar till det där.
– Sista fyra-fem månaderna har varit tufft. Man har barn och bonusbarn så man försöker alltid hålla humöret uppe. Jag har varit sjukskriven i två månader och började att jobba i måndags, 75 procent. Jag försökte jobba januari och februari, men jag kastade in handduken. Före 2000 hade de inte tekniken att fixa det här. Det har varit jobbigt. Det är svårt att sova och gå på toaletten. Gången är bättre. Benen var rangliga men det gick bort.