LÄS MER: Utländska ögon på skyttekungen
LÄS MER: Då kan det satsas rejält på ÅFF
Är det inte just det här som då och då brukar kallas för novemberväder? Fuktigt, regnet hänger i luften och det är allmänt grådaskigt. Eller som när dimman ligger tät över Kopparvallen. Höstlöven har singlat ned från träden och bakom den klassiska träläktaren syns inte kyrktornet lika tydligt som oftast annars.
På planen är det sista träningen inför det som väntar till helgen.
Avslutande och avgörande match mot Kristianstad. En poäng räcker garanterat för att undvika kval, men det kan till och med bli förlust med ett par mål. Och på en annan arena måste Karlskrona vinna för att ha en chans att ta sig förbi.
Så läget är onekligen gott – och det märktes också på fredagsträningen.
Spänt och nervöst?
Nja, snarare avspänt och uppsluppet.
– Med tanke på den press som killarna levt med under hela säsongen. . . det är klart att det har lättat något. Vi låg sist i våras, folk hade redan räknat ut oss och nu vet vi att vi inte kan åka ur direkt. Vi har gjort så mycket som varit så bra under hösten, men det är ingenting värt om det ändå inte slutar lyckligt. Det är ett enda hinder kvar, säger Rickard Johansson.
Han tystnar för ett ögonblick.
Lutar sig tillbaka i stolen i den spartanskt inredda tränarkabyssen, alldeles innanför dörren till omklädningsrummet på Kopparvallen.
Säger:
– Att spela en match som betyder så mycket. Det känns lite som skräckblandad förtjusning.
När Daniel Hallingström (som nu är tillbaka som spelare) och Pontus Hydén hoppade av tränarjobbet tog Håkan Juhlin över – men bara för några dagar och istället flyttades Johansson upp som huvudansvarig med Mattias Andersson vid sin sida.
Det som en och annan såg som en nödlösning har gått alldeles utmärkt. Så här långt har ÅFF tagit 25 poäng i höst och därmed varit ett av seriens bästa lag.
– Det märktes i våras att spelarna gick in med mycket av ÅFF:s historia på sina axlar. Det ökade förväntningarna och pressen, trots att det är en historia som de inte har ett dugg med att göra. Många tyckte och tycker att ÅFF ska vara ett lag för allsvenskan eller superettan. Men där är vi ju inte, säger Rickard Johansson.
Historien kan vara en press, men också betyda mycket positivt i stunden.
– Titta på all stöttning som vi fått under året och framförallt under hösten. Det har mycket att göra med vad föreningen gjort tidigare. Man märker att många människor vill ÅFF väl och att många bryr sig. Nu har snälla privatpersoner gått in och betalat så att vi kan åka buss dagen innan och andra har lagt in pengar så att vi kan äta tillsammans under kvällen. Det betyder mer än man kan tro.
33-åringen säger själv att han är en nörd. Fotbollsnörd. Onödigt vetande kan också ha sin betydelse och charm. Tränarbanan inleddes tidigt och efter tidigare stopp i bland annat Karle, Östria Lambohov, Kisa, AFK Linköping och Värmbol är det alltså nu Åtvidaberg som gäller.
– Jag har nog alltid varit extremt nördig. Det var svårare när man tränade lag i tvåan och trean och man fick åka runt själv och filma. Sambon köpte till och med en kamera till mig, minns jag. Nu filmas alla matcher ändå.
– Sex timmar i veckan brukar jag lägga på analys. Ofta på kvälls- och nattetid när barnen somnat, säger han.
Nästa säsong?– Jag har ett år kvar på kontraktet, även om det i grunden är som assisterande tränare. Vi har inte pratat något mer utan jag vill att all fokus ska vara på sista matchen.
Vad krävs för att ÅFF ska lyfta igen?– Jag läser och hör också hur en och annan pratar om superettan, men jag tycker att det känns rätt galet när vi inte ens har klarat kontraktet i division 1. Ring mig på måndag så kan du nog få ett bättre svar.