Ett halvår har gått sedan 21-åringen slet av korsbandet i ena knäet – och sedan dess har det varit en tuff väg tillbaka. På fredagen gjorde hon sin första träning med fotbollsskor på fötterna, med diverse övningar på egen hand med och utan boll.
– Det är bara en så underbar känsla, säger Johanna Alm.
Hon ler.
Kan inte sluta att le.
– Jag tror att jag visar det med hela mitt kroppspråk. Jag går på moln och det känns som om jag bara studsar fram. Vissa rörelser kan göra lite ont, men inte om jag blir distraherad av en boll eller så, säger hon.
Linköping FC spelar i helgen prestigemöte med Rosengård i cupen, men Alms comeback ligger betydligt längre fram.
– Det är långt kvar, men det är de roligaste månaderna kvar. Det är det här som jag har kämpat för. Jag siktar på spel i slutet av augusti. Då har det gått tolv månader. Hellre att det tar tid och blir bra än att jag får göra det igen.
Något tvivel längs vägen?
– Nej, inte att jag ska komma tillbaka. Det har inte funnits något annat. Sen har jag bra förutsättningar här och många som stöttar.
När var det som tuffast?
– För någon månad sedan tyckte jag att det stod stilla och jag fick mitt första riktiga bakslag. Så trött fysiskt och mentalt har jag inte varit innan. Du vet, man försöker säga att allt är bra, men man måste få tillåta sig att tycka att det är jobbigt. Även om du är den glada tjejen annars.
Utöver Alm saknar LFC även Delaney Baie Pridham (knä) och Amanda Rantanen (hand).