Allt blir inte alltid som man har planerat, men det kan bli bra ändå. Eller till och med bättre.
Åbytjejen Emma Ahlstrand lämnade IFK Norrköping efter gymnasiet för fyra fotbollsår på Florida Tech.
Det blev tre år som målvakt och tre år som tränare innan hon återvände hem till Sverige för två år sedan.
En hjärnskakning för mycket gjorde att hon tvingades lämna karriären mellan stolparna.
– Jag trodde jag skulle spela tills jag var 35–40 men det blev inte så. Jag började spela damlagsfotboll redan när jag var tolv år och hade åkt på flera hjärnskakningar på grund av bollar och sparkar i huvudet, eller att man hoppade in i en stolpe. I Florida träffade jag en av världens främsta experter på hjärnskakningar och han sa att om jag åkte på en till skulle jag kunna hamna i koma. I bästa fall. Då var det dags att sluta och jag är evigt tacksam till honom. Och nu är jag jätteförsiktig med våra målvakter i Smedby, säger Emma.
Efter hemkomsten till Norrköping hamnade hon i Smedby. Först bara som målvaktstränare men i år är hon även assisterande tränare. Grunden lades efter det dramatiska läkarutlåtandet i Florida.
– Jag hjälpte till som tränare redan när jag spelade men det fjärde året var jag bara tränare, berättar hon.
Det blev ytterligare två år efter avslutad skolgång. Och det var långt ifrån någon dans på rosor i rampljuset.
– Jag jobbade hundra timmar i veckan med fem olika lag. 40–50 timmar var obetalt för collegelaget, bara för att man skulle bygga upp ett namn och ett rykte. Det var tungt, roligt och lärorikt att leva som en fattig tränare. När bromsarna skulle bytas på bilen var jag tvungen att sälja matbordet och soffan för att ha råd. Sen fick jag inget visum längre och då var jag tvungen att resa tillbaka till Sverige. Det var i februari 2016.
Hur kändes det efter allt jobb du hade lagt ner?
– Först blev jag ledsen men sen kände jag att det var skönt också. Jag var redo att komma hem igen. Jag fick inte jobba med fotboll på heltid men nu har jag ett liv, jag jobbar men har även tid för vänner, familj och ett förhållande. Det är en bättre situation att vara här.
Fotbollen har fortfarande en central del i Emma Ahlstrands liv. Den är på fritidsnivå nu men i framtiden är drömmen att kunna försörja sig på det.
– Det är förhoppningen. Jag vill verkligen satsa på det här och det vore fantastiskt att ha det som heltidsjobb. Men det är svårt att komma till den punkten och det tar tid, konstaterar hon.
Erfarenheterna från USA finns i bagaget men rent akademiskt har hon fått börja om.
– Jag har fyra tränarlicenser i USA som inte förs över hit. I Sverige har jag bara hunnit med C-delen som huvudtränare men som målvaktstränare har jag B. Nu ska jag hjälpa till som lärling för Robban Axelsson också med att hålla målvaktskurser för ÖFF, berättar hon.
Fotbollsvardagen finns på Mirum Arena där Emma alltså har två roller under Smedbys huvudtränare Niclas Schönberg.
– Jag försöker väl hitta mig själv i det här också. Målvaktsspelet hänger ju ihop med utespelet och jag kan se helheten på ett annat sätt. Det här har kommit mer på sistone och det är väl därför som många målvaktstränare blir assisterande också, säger hon.
Det är inte utan att tankarna går till IFK:s Maths Elfvendal när man hör sånt.
– Maths är en av mina idoler. Jag nördar hans filosofi. Han är klockren. Den vägen passar mig och det är nog där jag har störst möjlighet att gå långt.
I Smedbys A-trupp jobbar Emma med målvakterna Lizethe Morsing och Amanda Norgren, och lär dem också att träna de övriga tjejmålvakterna i ungdomslagen.
– Det är en drömsituation. Vi har två sjukt duktiga målvakter som jagar varandra vecka efter vecka. De pushar varandra och utbildar mig samtidigt, säger hon.