"Jag borde ha fått mer kritik"

Det är en novemberdag rätt svår att tycka om när vi ses. Det är grått och trist och om nu regn kan hänga i luften är det precis vad det gör. William Strömberg väljer efter visst funderande en kopp cappuccino innan han slår sig ned vid bordet. 

Du som läser det här vet säkert att det varit en del mörka moln kring Linköpings FC på sistone. Det allsvenska guldet blev till sand, turbulens kring tränaren Olof Unogård och spelare som är och kan vara på väg bort.

Men nu är ändå känslan att det lugnat sig.

Unogård får utökat ansvar som sportchef och Strömberg flyttas upp som en andra huvudtränare med heltidslön (”jag har jobbat hundra procent ändå, det går inte att göra något annat”) även han.

Så samma samma. 

Men ändå olika.

– Arbetsmässigt blir det ingen större skillnad. Vi kommer att jobba som tidigare. Men titeln i sig ger någonting mer, mandatet ökar lite och vi kommer ännu mer tydligt att dela på ansvaret. För att få ut max måste vi göra det vi är bra på, säger William Strömberg.

Någon risk för otydlighet?

– Risken finns. Men eftersom vi är medvetna om den kommer det nog inte att bli något problem. Vi får strukturera upp allting och se till att det blir tydligt när vi startar i januari.

Han kom tidigt in på tränarbanan och tog hand om ett pojklag i Essinge redan som 16-åring. I samma veva som han kom in på GIH hamnade han i Djurgården och efter många år som ungdoms- och juniortränare togs förra vintern nästa steg i karriären.

– Jag har fått göra det jag vill. Olof har varit väldigt prestigelös i det där. Jag ville inte vara en assisterande tränare som plockar koner och kommer med någon input här och där. Jag vill vara involverad och drivande i vårt sätt att spela och träna.

Med tanke på resultaten borde du kanske ha fått mer kritik.

– Absolut. Olof har fått mycket skit och jag har klarat mig undan lite bakom. Sen är jag min egen största kritiker och har tagit åt mig ändå. Men visst, det hade varit rimligt att jag fått mer kritik utifrån. Det kan jag köpa.

Vad tar du själv med för erfarenheter in i 2020?

– Jag har lärt mig jättemycket som jag vill göra bättre 2020. Nu vet jag hur det är att åka och möta Vittsjö när det regnar som sjutton i april. Eller vilken atmosfär som skapas i Piteå. När serien var slut kände jag mest att ”fan, kan vi inte spela tio matcher till?”. 

Några veckor har gått sedan Anna Oscarsson i en intervju med Aftonbladet menade att hon under den gångna säsongen känt sig nedtryckt av Olof Unogård. William Strömberg läste och reagerade förstås.

Han säger:

– Alltid tråkigt att höra negativa saker om den verksamhet du är i och av människor som du samarbetat med varje dag. Sedan detaljerna i den storyn... det finns säkert lika många osagda som sagda saker. Det målas upp en bild i media som inte alltid är verkligheten.

– Men det är trist att kommunikationen hamnar på nyhetssidorna och inte internt. 

Hur tycker du själv att ledarskapet fungerat?

– Klart att det finns saker som vi vill göra bättre. Det har inte gått som vi vill och då är det lätt att bli självkritisk och reflekterande. Vad skulle vi ha gjort annorlunda? Men jag har inte tidigare hört något om att det skulle vara ett problem.

– I en elitverksamhet där du inte når upp till förväntningarna kommer det alltid att vara besvikelser som tar sig olika uttryck. Det är en del av den här världen.

Hur besviken är du själv?

– Ganska besviken. Vi har haft slagläge för att slåss om SM-guldet och det finns ingen annan att skylla på än oss själva. Lag som Rosengård och Göteborg är riktigt bra, men vi borde definitivt ha tagit fler poäng. 

När det gäller förbättringsområden pratar LFC-tränaren om en större trupp för att få en bättre träningsmiljö, ett intensivare försvars- och presspel högre upp på motståndarnas planhalva och att ”oftare komma till avslut närmare mål och bli bättre på att avsluta när lägena dyker upp”.

Ungefär så.

– Jag ser alla våra matcher två gånger i efterhand. Det kanske också blir någon form av terapi. Lite ångestdämpande. Det här året har verkligen varit en känslomässig bergochdalbana. Först jätteglad, sen ledsen och förbannad, sen arg och sur och så glad igen. Känslolivet präglas av resultaten.

Förresten: alla har hört talas om Lars-Tommy och deras delade ledarskap. Vad ska vi säga om er nästa år? Olof-William eller kanske Wille-Olle?

– Du får hitta på något där. Det blir väl er uppgift. Haha.