Strax efter kontorstid dyker Ingela Andersson upp. Inte mycket skvallrar om ett långt och aktivt idrottsliv till det yttre.
Ingela är snyggt kontorsklädd, ser betydligt yngre ut än meritlistan.
Ingela som fick smeknamnet ”Gluggen” som tonåring när en framtand försvann har brunnit för idrott i hela sitt liv. Högst på listan ligger sporten hon var allsvensk i även om hon varit aktiv i handboll och basket. Även som ledare.
– Jag var och är fortfarande en fotbollsnörd. Men egentligen höll jag på med allt, bara jag fick träna två gånger per dag, säger 51-åringen.
Med förflutet i Västra Husby och Sleipner kom hon till Lotorp som 17-åring. Där spelade mittfältaren fram till den aktiva karriären tog slut strax före millennieskiftet.
Sedan dess har hon suttit i Östergötlands Fotbollförbunds styrelse.
– Jag har varit på väg att lämna flera gånger men av någon anledning har jag alltid blivit kvar. Jag har väl svårt att säga nej, eller så kanske jag är en dålig taktiker före årsmöten. Samtidigt är det svårt att tacka nej till något man i grunden tycker är kul, säger Ingela med kaffekopp och Saltängsbullen med mycket socker – men utan tillräcklig smak av riktigt smör och salt.
Att få till rätt ingredienser för ett lyckat resultat är också en konst inom fotbollen, som allt annat.
Hon är en av tre kvinnor i ÖFF-styrelsen. Det borde kanske vara mer, nu när även fotbollen blivit mer jämställd.
– Nu är gubbväldet borta, men vi har för få tjejer med. Även om det finns ett intresse är det svårt att få med dem, för när den egna fotbollskarriären är det ofta familj, jobb och kanske egna barn som spelar. Då hamnar sådana uppdrag långt ned på prioriteringslistan, säger Ingela.
Förbundskapten för distriktslaget, domare, styrelseledamot och ledamot i ÖFF:s tävlingskommitté. Få har lika bred fotbollsbakgrund, det finns knappt en division, förening eller kritad linje som inte ”Gluggen” haft kontakt med.
Det ger perspektiv.
Hon anser att förnyelse är viktigt hos alla föreningar.
– De senaste tio åren har fotbollen ändrat inriktning. Den har blivit mer delad och kommersialiserad. Därför behöver styrelser få in blandning av mer idrottsnördar som i första hand kan sporten men också mer affärsinriktade människor. Personer som kanske inte har så mycket hjärta, utan individer som kan lägga locket på känslorna och låta mer hjärnan och intelligens ta över besluten. En bra mix är viktigt.
En förvandlingsprocess elitföreningarna har drivit bäst och snabbast.
– Man måste dela upp den i elit och bredd. Elitfotbollen mår bra, med tanke på IFK och LFC:s framgångar. Den jobbar långsiktigt och är välorganiserad. Breddfotbollen har det ganska tufft. Spelarutbudet och klubbkänslan saknas idag. Den finns inte som när vi var små. Det skulle mycket till för att man bytte klubb förr, så var det för mig i alla fall. Nu hoppas det mer mellan föreningarna för ett par skor, slippa sälja lotter och så vidare. Därför är det tufft för breddklubbarna att hitta spelare, ledare och få ekonomin att snurra.
Ingela Andersson ställer sig frågande till nya utbrytarklubbar som inte kan jobba inom befintliga föreningar. Också till föreningar som inte är flexibla att anpassa sig till nya medlemmar. Hon konstaterar att det finns föreningsfrihet men att beteendet är destruktivt för fotbollen i stort.
I takt med att samhället har förändrats har också attityden på planen ändrats.
– Mycket tuffare klimat nu än det var för tio år sedan då jag slutade att döma. Min äldsta son dömer högt upp, där får man rapporter om hur det är. Eftersom jag sitter i tävlingskommittén får man också läsa om problemfallen. Nivån, hotfullheten, som finns idag fanns inte där förr. Det ska vara kul att spela fotboll. Det ska inte vara så att domare eller spelare känner sig hotade när de lämnar arenan. Sedan finns det många föreningar som jobbar helt rätt och mår jättebra, säger hon och jämför lyfter Smedby som exempel där hon senast var ungdomsledare.
Utveckling är en resursfråga.
Utan att det skjuts till något – kommer framtiden att stå still.
Det gäller i synnerhet damfotbollen.
Hon anser att förändringen måste ske uppifrån och nedåt.
– Lars-Christer Olsson på Svensk elitfotboll anser 99 procent av tv-avtalet kommer bara från herrmatcherna och är deras. Att då dela med sig tio procent av de intäkterna gör han inte frivilligt. Vem vill släppa till pengarna? Där är det viktigt att man uppifrån jobbar med jämställdhet. Vill man ha utveckling av damfotbollen måste man tillföra resurser.