SE OCKSÅ: BILDEXTRA: Från Brokind till New York
– Jag har aldrig sett fram emot en säsong på samma sätt som jag gör nu. Nytt land, ny stad, nytt lag och nya lagkompisar och jag vet inte vad som väntar. Det gjorde jag i och för sig inte heller när jag gick till Malmö. Det kunde ha gått åt skogen. Nu har jag gjort det mesta som går att göra i Sverige. Så det är rätt tid och rätt steg. Dags att utmana sig själv igen.
Är du en äventyrare?
– Jag gillar att se nya saker och nya människor. Gillar att resa. Så det kanske jag är utan att riktigt veta om det. Jag har inte tänkt på det. Men det är viktigt att ge sig ut och se världen.
Säger Anton Tinnerholm och tar en klunk av kaffet.
Svart, utan socker.
Efter avklarat julfirande på östgötsk mark – som en skön kontrast till det spännande snart som väntar i en av världens mest pulserande storstäder – träffas vi på ett fik i Linköping för att prata kring en massa bilder som sammanfattar 26-åringens häftiga fotbollsresa.
Så här långt.
Från Kindavallen i Brokind till mäktiga och anrika Yankee stadium i New York. Visst är det så att högerbackens resa väcker hopp för många drömmande ungdomar? För några år sedan pendlade han till träningarna längs riksväg 35 genom sköna, gröna Grebo – nu efter tre SM-guld och två Champions League-gruppspel har han blivit mer himmelsblå än många Malmöfödda.
I dag reser han med landslaget på vinterturné till Abu Dhabi och nästan direkt efter går flyttlasset till USA för spel i New York City. Till att börja med väntar läger i Florida, Mexiko och Kalifornien innan ligan drar igång i början av mars.
En knapp månad har gått sedan beslutet togs och. . .ja, han har inte ångrat sig.
Tvärtom.
– Ända sedan det kom upp för första gången var det det här jag ville. Ju längre tid som gått, desto bättre känsla har jag fått. Jag har haft bra snack med Patrick Vieira och Claudia Reyna och vet att jag får en liknande, offensiv roll som i Malmö. Det passar mig bra.
Han hoppas att flytten ska ta honom hela vägen till VM i sommar.
– Det är klart att det finns med. Det vore en dröm. Jag har pratat lite med Wettergren (Peter, assisterande förbundskaptenen) och han säger att de har bra koll på USA. Gör jag det bra i MLS har jag nog en större chans än om jag spelar i allsvenskan.
Han är sig lik.
En ovanligt vanlig kille – bara lite bättre på att spela fotboll än de allra flesta.
Resan mot stjärnorna och miljonerna har inte på något sätt varit spikrak. Han var aldrig med i något distriktslag eller ungdomslandslag eller ens distriktslag och Tinnerholm är ett levande bevis på att du inte behöver vara en supertalang för att nå långt i sin fotbollskarriär.
– Jag har kämpat mig till där jag är. Jag var kanske bäst i Brokind, men det säger inte så mycket alla gånger. Jag har alltid satsat på att bli fotbollsproffs och tog chansen när jag fick den. Det var tungt när jag inte kom med till elitpojklägret i Halmstad, men jag tror att det var bra att få en sådan motgång tidigt. Vägen är inte alltid så lätt.
Jag läste någonstans att du mognat på många sätt under åren i Malmö. Men på planen är du ”samma omogna kille som gör allt för att vinna”.
– Kan kanske stämma. Jag vet inte om jag är omogen eller vad det är, men jag har alltid gjort allt för att vinna. Nästan till varje pris. Det har säkert hänt att jag gått över gränsen och inte varit Guds bästa barn. Jag kan förstå att många motståndare inte gillar mig. Däremot är jag ju så jäkla trevlig och öppen mot alla vid sidan om. Haha.
Han skrattar.
Lutar sig tillbaka i skinnfåtöljen. Bläddrar bland bilderna. Tittar ut över folkvimlet.
Funderar.
– Utan vinnarkänslan. . . jag måste ha det där för att vara den spelare jag är. Men lite har jag lärt mig. Om jag gjorde en dålig match i ÅFF kunde jag stänga in mig i lägenheten i två dagar utan att prata med nån. Riktigt så illa är det inte nu även om man fortfarande inte mår bra.
Mellan Brokind och New York är det fågelvägen 625 mil. Från 500 invånare till över åtta miljoner.
– Det blir häftigt, säger Anton Tinnerholm.