Mikkel Rygaard Jensen i BK Häcken hade också en tuff ineldning i Sverige.
Han kom till "Peking" i början av februari med ett nyskrivet treårskontrakt, lagom till läget i Spanien, från rumänska CFR Cluj. Men blev långt från den siste in. Bara på de två månader dansken varit här har ytterligare fem spelare presenterats.
– Jag har varit med om att säga hej då till Dino (Salihovic, Gais) och Theo (Rask, Östersund). I övrigt har det varit ganska många nya ansikten som kommit hit, konstaterar Vito Hammershöy-Mistrati på onsdagseftermiddagen, någon timme innan det sista nyförvärvet ska anlända till Platinumcars arena – norske backen Niklas Gunnarsson.
Men det är annat än den stora omsättningen i truppen som gjort att mittfältaren ännu inte fått det stora lyftet i sin nya klubb.
Orsakerna är flera, påstår han själv.
En är omställningen till en ny typ av fotboll.
– Det är väldigt olikt både Danmark och Rumänien. Det är en snabb och krävande stil som ska spelas, säger den offensive mittfältaren som hyllades av tränaren Glen Riddersholm när övergången offentliggjorts.
Är det bristen på matcher eller anpassningen till en ny stil som är svårigheten?
– Jag skulle säga spelstilen, att lära sig principer, metoder och löpvägar har tagit tid, det är först nu jag är där.
När "Peking" mötte Häcken i Svenska cupens kvartsfinal tog 30-åringen från Köpenhamn ett snack med mästarlagets danske succémittfältare, Mikkel Rygaard Jensen, om sin motiga inledning.
Han förstod exakt vad Vito Hammershöy-Mistrati går igenom.
– Han kom från Polen till Häcken och hade också haft sex månader, eller till och med mer, utan matcher. Jag frågade hur länge det tog honom att hitta sin nivå igen och hans svar var att det lossnade när serien började. Han lät försäsongen vara ett sätt att komma i form, och precis så har det känts för mig. Jag hoppas det blir likadant, säger IFK-mittfältaren.
Som medger att flytten inte gått lika smidigt som han hoppades.
– Jag trodde att det skulle gå lättare, men samtidigt är jag hundraprocentigt säker på att jag är en väldigt bra match för IFK. Det är bara en tidsfråga innan det lossnar. Det kan handla om något så enkelt som att få göra första målet, ofta kan det vara en isbrytare. Så känns det, säger Vito Hammershöy-Mistrati.
Vito Hammershöy-Mistrati i "Pekings" dress under Svenska cupen.
Han beklagar sig inte heller över ryggproblemen som stoppade spel i genrepet mot Brommapojkarna.
– Har haft det tidigare och vet vad som behöver göras. Den här gången var det lite värre, jag hade mer ont än jag haft förut. Det höll mig bara borta ett par dagar, egentligen. Men om jag fått bestämma hade jag spelat i sista matchen Men det är väl därför det finns andra som tar besluten åt en, det var säkert klokt att jag vilade.
Diagnosen?
– Det sitter långt ned i muskler och inte skelettet. Jag gör övningar för att det ska vara bra. Jag har haft lite otur, fick ju en mindre hjärnskakning i cupen också, påminner Vito Hammershöy-Mistrati.
"Jag trodde att det skulle gå lättare, men samtidigt är jag hundraprocentigt säker på att jag är en väldigt bra match för IFK. Det är bara en tidsfråga innan det lossna", säger Vito Hammershöy-Mistrati
Han är positivt överraskad, smått imponerad, av sin nya lagkamrater.
– För mig är det svårt att förstå hur laget kunde hamna i botten av ligan förra året, för kvalitén är väldigt hög och det finns väldigt många skickliga spelare, säger han och räknar upp en handfull namn.
Men han är förstås väl medveten om att tolfteplatsen 2022 signalerar att det kan bli en tuff säsong för "Pekings" bygge.
– Får vi det att fungera kan det bli riktigt, riktigt bra. När man har så många nya spelare och en tung säsong bakom sig finns risken att det kan bli problem om vi inte gör det som är nödvändigt. Vi behöver spela ihop oss och få en bra start. Då kan det bli riktigt bra, tror dansken.
Onsdagen blev lång för spelarna, med gym och teori på förmiddagen och sedan ett par timmars väntan på att konstgräset skulle nå speldugligt skick efter det yviga snöfallet.
– För mig är vädret en utmaning. Visst, det kan vara kallt i Danmark också, men här kan man springa en hel träning utan att lyckas bli varm. Men jag trivs med konstgräset, föredrar det tio av årets tolv månader, säger Vito Hammershöy-Mistrati ett par dagar före allsvenska premiären mot Sirius.