Hotel Thalasia tornar upp sig och den stora skylten på taket syns nästan från alla håll i San Pedro del Pinatar. I den lilla hamnstaden med dryga 25 000 invånare har IFK-truppen gångavstånd till träningsplanen strax intill.
I hotellobbyn möter Arnór Sigurdsson upp efter torsdagens förmiddagspass. Dagens andra träning är inställd, spelarna får en eftermiddag ledigt just den här torsdagen.
– Det är skillnad mot Ryssland, där var det alldeles för mycket. Jag har varit med om tuffa försäsonger, då åkte vi till Spanien i fem veckor. Det var tre pass per dag, fotbollspass, sedan gympass och sedan sprang vi. Varje dag. Vi kör hårt här också, det är bra träningar, Jamie (Steel, fystränaren) har kommit in med bra grejer och Glen (Riddersholm) pushar oss, säger Sigurdsson efter en lunch i hotellets restaurang.
Han kom tillbaka till klubben under förra sommaren, det skrevs ett låneavtal i enlighet med de bestämmelser som Fifa gjorde upp i samband med Rysslands krig mot Ukraina, att utländska spelare kunde pausa sina kontrakt fram till 30 juni 2023.
Efter det?
Inget vet vad som händer i nuläget.
Men Arnór Sigurdsson trivs där han är – och han gör ingen hemlighet av vad flytten tillbaka till stan har betytt.
När du kom hem till Norrköping igen … för det är hem för dig?
– Ja. Det är hem.
… då sa du i alla fall hur viktigt det är för dig att må bra vid sidan av planen igen, vad är det med Norrköping som gör du att trivs så bra?
– Jag mår bra där. I stan, med alla runt omkring i IFK Norrköping. Jag var i klubben för fem år sedan och när jag fick möjligheten att komma tillbaka visste jag direkt att jag skulle må bra där. Och gör jag det kommer jag spela bra. Jag vet vad jag kan göra på planen, det är viktigt att det utanför också är bra. Det är svårt att förklara, men det är folket i stan, allting, som jag trivs med.
Det är stället du blev vuxen på också?
– Exakt. Jag flyttade från Island när jag var 17 år. Ensam. För mig är Norrköping hemma.
Det är samtidigt ett annat IFK nu än då?
– Det är många nya spelare, och några är kvar. Men det är alltid samma stämning. Att träna på Platinumcars Arena, spela framför ”Curvan”, det är en romans.
Det är också en annan Arnór Sigurdsson som vände tillbaka till Norrköping än den som gjorde den häftiga resan för några år sedan. Han kom till IFK som 17-åring, fick börja med att spela i Sylvia, slog igenom under en virvlande vår 2018 och såldes för omkring 40 miljoner kronor till CSKA Moskva.
Och inledde tiden i den ryska storklubben med bland annat mål i Champions League mot Real Madrid.
Det gick fort, först Sylvia och ett drygt halvår senare mål mot Real Madrid, hur ser du tillbaka på det nu?
– När jag tittar tillbaka så gick det för fort kan man säga.
Du känner så?
– Ja. När man gör mål i Champions League tänker man inte så mycket, man bara kör på. Och det fortsatte gå bra efter det, men sedan blev det tufft eftersom allt gått så fort uppåt. Det var aldrig något mellansteg. Det är inte enkelt att förklara men man tänker att det kommer fortsätta att bara hända bra grejer hela tiden. Jag går till Barcelona nästa liksom. Och sedan tappar man det och det blir på ett hårt sätt.
Man är inte van vid motgångar när de kommer?
– Så är det. Första två åren i CSKA spelade jag mycket, var ofta i startelvan. Sedan kom en ny tränare, det blev jobbigt och man började tänka mycket. Jag har lärt mig jättemycket av det. I Italien var det ännu tuffare (utlånad till Venezia 2021), det blev bara nio matcher eller något sådant. När jag tar nästa steg är det saker jag vet kommer hända och jag vet hur jag ska göra det annorlunda. Även om jag bara är 23 år har jag lärt mig väldigt mycket.
I och med att låneavtalet löper ut i sommar är framtiden fortsatt oviss. Det är i dagsläget ingen som vet något om utvecklingen i Ryssland och inte heller om det i så fall blir en fortsatt utlåning till IFK eller något annat.
I allt det har IFK flaggat för att de gärna löser Sigurdsson från CSKA Moskva permanent. En stor affär om den skulle vara genomförbar.
När jag bad läsarna om frågor inför den här intervjun var de allra flesta en och samma …
– Om jag kommer stanna? Haha.
Exakt.
– Som jag sagt förut också, jag älskar verkligen att vara här, trivs så bra med laget, den här tränaren och alla runt omkring. Jag har inte bestämt något och inte hört något om IFK pratar med CSKA. Det enda jag tänker på är att göra mig redo för säsongen och att fortsätta prestera. Att laget också gör det är viktigt för mig. Sedan får vi se, jag mår bra här och jag stänger inga dörrar, svarar Sigurdsson som har en kontinuerlig dialog med IFK om framtiden.
Hur skulle du säga att du har utvecklats som spelare sedan du var i IFK senast – det är ganska tydligt att du är en tuffare och lite ”skitigare” spelare på planen nu, om du förstår vad jag menar?
– Det stämmer. När man spelar mot de bästa spelarna så är det så det är. När man spelar mot Real Madrid eller med landslaget mot Frankrike är alla typ sådana. Så är det bara. Om man vill gå långt inom fotbollen måste man ha det där och inte bara säga sorry hela tiden. Vinnarattityd. Göra allt hela tiden.
Det gäller att få motståndarna ur balans?
– Ja, och sedan är det viktigt att när de vill få dig ur balans så kommer det inte att hända.
Arnór Sigurdsson kom tillbaka till ett IFK som kämpade hårt förra säsongen och som fick slita för att inte dras in i den absoluta bottenstriden. Med två omgångar kvar räddades kontraktet men en tolfteplats var inte vad laget hade hoppats på.
– Vi vet att vi ska göra det bättre än ifjol. Det är klart. Men känslan är bra, nu kommer Glen med sin idé lite mer och vi får de här två–tre månaderna med det innan säsongen börjar. Det har kommit in några spelare som ser bra ut, svarar Sigurdsson som hyllar den danske tränaren.
– Jag spelar där han vill, men samtidigt vet han vad jag är bra på och vilka mina styrkor är. Jag gillar verkligen att jobba med honom, han är en bra coach och en fantastisk människa. Man ska vara tuff när det behövs men också rolig och kunna vara någon man kan prata med. Det är viktigt.
Vem är du vid sidan av planen, när du inte är fotbollsspelaren?
– Bra fråga. Jag är lugn. Gillar att vara tillsammans med mina vänner och min familj. Min familj är nära, jag pratar med mina föräldrar varje dag. Min bror spelar fotboll hemma, min syster också. I Ákranes. Det blir mycket fotboll, säger Arnór och lägger till om 18-årige brodern Ingi Thor:
– Han är bra, mycket större än jag. Ser du honom kommer du inte tro att det är min bror. Han är 1,90 lång. Mittfältare. De åkte ur nu så jag hoppas att han får mer speltid. Han gjorde det bra när han hoppade in ifjol.