Bäst form i allsvenskan, landslagsuppehåll följt av en stjärnsmäll modell större på Hisingen för en knapp vecka sedan.
Hur skulle IFK resa sig?
Helt okej skulle det visa sig, men det räckte ändå inte till något från söndagens match på Friends Arena. Rikard Norling, tillbaka vid sidlinjen igen, skickade ut en elva med några korrigeringar jämfört med senast. Inte minst fick Abdulrazaq Ishaq chansen centralt – och såg ut att trivas riktigt bra där – och Christoffer Nyman var tillbaka i startelvan.
IFK inledde försiktigt, ville inte gå bort sig i inledningen och gav inte AIK så många ytor, men så åkte man ändå på en omställning, Oscar Jansson missade utboxningen som hamnade rakt på omarkerad Nicolas Stefanelli.
Målet tomt.
1–0. Och uppförsbacke.
Och ett läge i matchen som AIK älskar på Friends Arena
IFK tog över spelet, rullade boll mot ett AIK som visste hur man skulle spela på en ledning. Hemmalaget täppte till, stängde igen och IFK lyckades inte ta sig igenom den försvarsmuren. Det var på många sätt ett färdigt topplag i AIK, med den spetskompetens man har i att spela rutinerat och organiserat, mot ett som fortfarande är inne i en resa men inte är framme än.
Inte särskilt roligt att kolla på kanske, men så effektivt.
IFK var bitvis inte alls så dåliga, det var ett stort steg framåt igen, men det fattades det sista i anfallsspelet för att hota AIK:s försvarsmur. Hemmalaget sjönk ner, spelade på sitt 1–0 med en sedvanlig struktur och rutin. Christoffer Nyman hade de bästa lägena, en Nyman i form hade kanske satt dit något av dem också men nu blev det bara nära.
I takt med den toppade formen efter sommaren nämndes IFK som en outsider i toppstriden, inte minst efter segern hemma mot Hammarby före landslagsuppehållet. Sedan har laget åkt på två tuffa smällar i rad.
0–5 mot Häcken.
0–1 mot AIK.
Nu har jag aldrig trott att Peking på allvar skulle kunna blanda sig i guldstriden redan i år, men om det var praktiskt möjligt fram till nu så var det här ändå sista spiken i den kistan. Det fattas fortfarande en del för att vara med i den diskussionen. Där är Rikard Norlings lagbygge helt enkelt inte än.
Europa? Den chansen lever men även det kommer såklart att bli tufft med de lagen man har framför sig.