Tony Martinssons hjärta för IFK Norrköping bankar lika stolt i med-och motgång.
Den nuvarande akademichefen som haft mer eller mindre varenda jobbposition i föreningen – SM-guld 1989, sportchef och huvudansvarig A-lagstränare – tog del av Sportens intervju med Stefan Hellberg.
Martinsson känner att han vill göra sin röst hörd för att nyansera debatten.
– Från min vinkel har föreningen utvecklats enormt. Framför allt sista fem åren, från att vi vann SM-guld. Vi var mycket färre människor som jobbade, idag är det 70-80 personer som är anställda. Jag måste säga att styrelsen har gjort ett jäkla fint arbete att kunna göra det här, menar "Tonna".
Det är viktigt att påpeka det?
– Absolut. Jag känner inte den nya styrelsen så bra, det är corona och man springer inte på varandra på samma sätt men ser jag till Peter (Hunt) och Patrik (Jönsson) som stått för kontinuiteten i styrelsen så tycker jag att de har gjort ett kanonjobb, svarar Martinsson.
Och fortsätter:
– Sen är jag inte överens med varken Peter eller Patrik i alla frågor eller delar, men jag får framföra min åsikt och ibland ändrar dom sig och ibland jag får jag rätta in mig i ledet. Jag tycker att man värnar om föreningen väldigt mycket. Vad som är föreningens bästa.
Är din uppfattning att Peter Hunt får oförtjänt mycket av sleven?
– Många gånger kan jag tycka det. Jag har också mina diskussioner med Peter, men med det sagt – bara för att jag inte får som jag vill alla gånger så behöver det inte betyda att jag tycker att det är för jävligt. Det är så det fungerar. En styrelse är tillsatt för att en förening ska överleva över tid. Jobba mycket med ekonomi och så vidare. Peter är en bidragande orsak, tillsammans med många andra människor, att IFK Norrköping befinner sig där man gör. Det är samma sak med Patrik Jönsson. De har stått för kontinuiteten. Ibland blir det rätt, ibland blir det fel men så är det på alla arbeten.
Vart vill du se det här ta vägen?
– En fridfull jul, ha ha. Skämt och sido. Hela föreningen, styrelsen och alla anställda, behöver jobba på att dra loket åt samma håll. Folk som tidigare satt i styrelsen och de som tidigare var anställda såg till att vi klättrade till att idag vara ett erkänt topplag i svensk fotboll. Inte bara på seniorsidan, utan även på akademisidan. Många tittar på IFK Norrköping med goda ögon och eftersom jag jobbar här så har jag ju upplevt personalomsättning på folk. Jag kan tycka att det är väldigt många som vill göra en karriär och kommer in korta perioder och kliver vidare till andra arbeten.
Saknar du hjärtat för klubben där?
– Alla personer som har lämnat har ju inte fått sparken. Man kan ha gjort ett bra jobb här och så kliver man vidare till något annat. Så ser det ut bland spelare också som vill spela på en annan nivå. Det är en arbetsplats som kräver höga prestationer hela tiden. Det är en högpresterande arbetsplats.
Ser man IFK som en språngbräda ut i näringslivet?
– Jag kan tycka att man behöver hitta mer kontinuitet på fler stolar. Det upplever jag. Det måste jag få säga.
Stefan Hellberg var kritisk till den kultur som råder mot de anställda och spårar den till styrelsens uppträdande.
– Styrelsen behandlar inte folk på ett respektfullt sätt. Styrelsens uppgift är, precis som för oss inom fotbollen, att se till att motivera, inspirera och uppmuntra var och en via deras chefer. Vi har inte den miljön idag. Många i föreningen känner inte det stödet eller tryggheten. Den stora omsättningen bland vår personal avslöjar det. Det är möjligt styrelsen kan ha en uppfattning att det inte är så här som jag upplever det, sa Hellberg.
Tony Martinsson:
– Med den resa IFK Norrköping har gjort är inte bilden som jag har att det är så förskräckligt med allting. Det måste jag säga. Sen måste det vara att alla vi chefer måste ha ett ansvar för att se om personalen mår bra. Det är samma sak med spelarna.
Har människorna glömts bort i företaget IFK Norrköping?
– Så skulle jag inte säga, men det har växt så mycket med alla olika verksamheter. Det är en stor arbetsplats, både till ytan och antalet anställda. Det är inte lätt att hänga med i alla delar. Det är inte länge sedan som vi var tio anställda. Det kan vara så i organisationer att man får växtvärk. Vissa saker hinns inte med.
Är du rädd att det här skadar IFK?
– Både och. Anställda och styrelse måste ta åt sig och fundera. Det är ett gemensamt ansvar. Det tycker jag är viktigt. Jag har jobbat här i många år och det vill jag ha sagt.