Anton Eriksson.
Anton Eriksson ser fram emot att återvända till NP3 Arena på lördag men betonar samtidigt en sak:
– Det är många här inne som säger: "Du ska hem till Sundsvall". Nej, det ska jag inte. Det är två vitt skilda grejor, säger Umeåsonen.
Mittbacken, en av Tony Martinssons sommarvärvningar, har spelat varenda sekund efter att han presenterades.
22-åringen lämnade en krisklubb för en annan men IFK Norrköping mår avsevärt bättre än Sundsvall idag och har börjat plocka poäng.
För Sundsvall återstår inte många livlinor om de ska lyckas hänga kvar och är i akut behov av tre poäng på söndag mot Peking.
Anton Eriksson tvivlar inte en sekund innan han svarar på frågan om hans ex-klubb har ett sista ryck i sig.
– Absolut. Man ska inte underskatta dom. De fick ett kryss senast och var nära att vinna (1–1 borta mot Mjällby). De har fått lite höjt självförtroende från det. Det är inte så enkelt att bara åka dit och vinna. De kommer kriga som fan, varnar Eriksson.
Något Malmö FF surt fick erfara i 1–2-förlusten i våras.
– Jag var inte med i den matchen. Jag satt på bänken och var klar för Norrköping, utan att vara klar så att säga. Jag hade inte sajnat.
En trea för er och kontraktet är klart?
– Mjae. Vi ska först ha en bra träningsvecka och ta tre poäng, säger Eriksson som uppenbarligen inte vill ränna iväg för långt.
Däremot bubblar gärna den resolute försvararen på om lyftet han upplever under Glen Riddersholm. Dansken som ersatte kickade Rikard Norling har visat sig vara en ledare som levt upp till vad han först sa när han presenterades.
Han hatar medelmåttighet.
Det ska vara uppskruvat, passion och ni ska vara villiga att offra mycket?
– Ja. Exakt så, säger Eriksson.
Hur har det sålts in i gruppen?
– Bra. Vi är inte där vi vill vara än, men man ser en uppgående kurva i träningar, i intensitet och i hur mycket vi springer. Det syns på GPS:n också. Det är ett stort steg framåt jämfört med för två månader sedan.
Har du haft en liknande tränare innan?
– Han påminner lite om en tränare jag hade innan när jag kom upp i A-laget i Umeå: Andreé Jeglertz. Linköpings damtränare. Hårda intensiva träningar. Väldigt rak i sitt ledarskap, på ett bra sätt. Om man gör något bra får man höra det. Följer man inte gameplanen så får man också höra det. Det är bra. Jag gillar det. Man blir aldrig bekväm, men vill ta nästa steg. Jag har fått ett väldigt bra intryck.
Även om det var en dåligt bevarad hemlighet att Anton Eriksson skulle byta Sundsvall mot IFK Norrköping och övergången dröjde innan den blev offentlig, så blev det tvära kast när allting var i hamn.
– Jag kom på onsdagen. Den helgen mötte vi Malmö hemma. Jag hann med två träningar sedan var det match. Vi fick en trög start men det kändes enkelt att komma in i laget och jag fick en hyfsad start med vinsten mot Degerfors. Det kändes helt okej även om jag vill vinna mer.
– Fyrbackslinje är jag van vid, men sen är det lite annorlunda att spela här jämfört med Sundsvall. Där var det mer försvarsspel. Här märkte jag direkt att vi har bollen mer. Jag har en bra passningsfot.
IFK vill att det ska vara du som sköter uppspelen?
– Det är från match till match. I vissa matcher kan det vara så att vi vill spela på utsidan och i andra matcher på högersidan, andra matcher på vänstersidan. Vi har jättebra fötter där bak. Det spelar ingen roll vem som spelar på vilken position. Linus (Wahlqvist Egnell) har en fantastisk fot. Marco (Lund) har också en fin fot. Vi är ganska jämna.
