En poäng, 1–1 (1–1) i hemmamötet med Falkenberg, var förstås bättre än ingen för Åtvidabergs FF.
Men fortfarande var det för mycket som inte var tillräckligt bra.
För skakigt, för långsamt, för stillastående.
– Äh, det är bara fotboll. Vi gör det för att vi älskar det. Inte för att vara oroliga. Den inställningen måste vi ha. Det är inte så att vi springer omkring och sparkar på en kanonkula. Ha det kul, så gör vi det tillsammans som ett lag, sa Fredrik Holster.
Nyförvärvet från Assyriska drabbades av en ledbandsskada i ena knäet tidigt i första träningsmatchen och har varit borta från spel sedan dess. Så sent som för bara en vecka sedan gjorde han sin första fulla träning utan restriktioner och det räckte för att Roar Hansen, tränaren, skulle skicka in honom från start på Kopparvallen.
Betyget?
Klart godkänt efter en taskig start där matchrosten lyste igenom.
– Jag visste faktiskt inte att jag skulle spela förrän på morgonen. Det var bara att försöka göra det bästa av det. Men det är ingen hemlighet att det finns mycket mer att ge. Det vet jag och alla andra, sa Fredrik Holster.
Han såg sig omkring utanför omklädningsrummet.
Funderade en stund.
Sa sedan:
– I veckan tänkte jag att jag kanske får lira en kvart. Nu blev det 70 minuter. Det är jag jävligt nöjd med. Det kunde ha gått mycket sämre.
Du såg rätt trött ut på slutet.
– Haha. Det var jag också. Inte så konstigt med tanke på att jag varit borta i elva veckor.
29-åringen bidrog med visst lugn och kreativitet på mittfältet och var en av dem som såg till att andra halvan av första halvlek blev betydligt bättre än den den första. Med mer rörlighet och bättre passningsspel kom också utdelningen när Simon Marklund (bra match!) tryckte in 1–1 på retur efter Emil Bellanders hårda skott.
I övrigt var det ingen ÅFF-insats att minnas den här gången heller. Några vassa parader av Gustav Jansson räddade oavgjort.
– I första halvlek tyckte jag ändå att det var rätt stor skillnad jämfört med tidigare. Vi trodde på det och gjorde saker och ting tillsammans. Sedan blev det tyvärr sämre i andra igen, sa Holster.
Från läktarplats har han följt den tunga upptakten.
– Det var nog ingen som hade räknat med den här starten. För min del har det varit en väldigt speciell vår. Tänk dig själv att komma till ett nytt lag och så kan du inte träna förrän i april. Men man får försöka att gilla läget.
Roar Hansen, tränaren, efter första poängen:
– Vi är fortfarande lite ängsliga och saknar kvalitet i vårt passningsspel. Det ser ju alla. Men nu är vi i alla fall med igen.