Med fredagens toppmöte med Rosengård i Malmö avslutar LFC en stundtals intensiv vår och sommar.
Det blir också sista dagen på jobbet för Andrée Jeglertz innan han svidar om och i stället blir förbundskapten i Danmark.
En sak som sticker ut med LFC jämfört med konkurrenterna i toppen är att bara 14 spelare har startat i allsvenskan – och i princip dragit hela lasset under våren. Michaela Abam, Amanda Rantanen, Ella Lundin, Frida Elofsson och Leona Özdemir har också spelat, men ytterst sporadiskt och få minuter.
– Är det så få som har startat? Jag har inte tänkt på det, men det är rätt lite faktiskt. Samtidigt har vi inte så många fler. Amanda har varit skadad länge, Frida har sitt utlåningsavtal med Kenty och Ella och Leona är med för framtiden på ungdomsavtal, säger Andrée Jeglertz.
Rosengård är det lag i toppstriden som använt sig av klart flest spelare i startelvan: 21. Motsvarande siffror för Häcken och Kristianstad är 16, medan Hammarby och Piteå ligger på 17. I LFC har sex spelare inlett i samtliga matcher: Cajsa Andersson, Emma Lennartsson, Emma Östlund, Saori Takarada, Cornelia Kapocs och Cathinka Tandberg.
Nellie Karlsson och Yuka Momiki har bara missat någon enstaka match.
Andrée Jeglertz tror att den kontinuiteten är en framgångsfaktor.
Han säger:
– Jag har hela tiden tyckt att de lag som varit framgångsrika över tid är de lag som håller ungefär samma startelva, inte roterar så mycket och inte byter en massa spelare när det går lite sämre. Sen är det så klart en konkurrenssituation och med våra skador har den blivit lite lidande.
– Men det var likadant i fjol. Vi bytte inte mycket då heller.
Svårt att hålla de som inte får spela på humör?
– Det är fördelen med att vara få. Klart att de som inte startar är missnöjda, men det är skillnad att ha två–tre och inte sju–åtta. Det blir även lättare när vi ska rekrytera spelare. Här är du på något sätt alltid nära. Jag tror att det är viktigt i damallsvenskan att inte bygga för stora trupper även om du har råd.
Efter drygt två och ett halvt år i Linköping återstår nu bara 90 minuter (plus eventuell stopptid) för Jeglertz.
– Hela veckan har varit speciell. Det är liksom sista grejen på allt och det känns tufft. Samtidigt är det självvalt. Det hade varit värre om man fått lämna, säger han.
Betyder det att det blir det extra viktigt att vinna?
– Det skulle vara extra roligt med en bra avslutning.