Här är ÅFF:s nyckel att lyckas den här säsongen

Mohammed Yousef trixade fint på sin högerkant i premiären. Men ÅFF:s nyckel att lyckas i ettan finns centralt i planen, skriver Claes Nilsson.

Lagkaptenen Daniel Rambin måste spela mycket i år, anser Claes Nilsson.

Lagkaptenen Daniel Rambin måste spela mycket i år, anser Claes Nilsson.

Foto: MATHILDA AHLBERG

Fotboll2021-04-05 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det snackas om nybygge i Åtvidabergs FF. Många nya spelare som ska skolas in i ÅFF-tänket sägs det. Jag vet inte det, i premiären mot IFK Malmö var åtta av elva startspelare från förra säsongens trupp som tog steget upp från division 2. Gott så. Ingen föll ur ramen i kaosmatchen på Malmö stadion och efter en oavgjord ettan-premiär (1–1) kan alla ÅFF-spelare sätta sig på bussen med rak rygg. Visst, det går att gräma sig över det oerhört märkligt bortdömda målet i början på matchen som hade gett ÅFF en 2–0-ledning, och nog såg det trögt ut i motvinden på slutet. Men det var ändå ett lag som höll ihop i 90 minuter plus tillägg och som kommer plocka fler poäng i vår, var så säkra.

Även om Mohammed Yousef lekte fotboll på sin högerkant i första halvlek vill jag nog hävda att ÅFF:s nyckel till framgång finns centralt i planen. Målvakten Joel Sundell gjorde en fin debut i ÅFF-tröjan och lär gå en jämn kamp med David Ahlberg om vem som blir förstavalet mellan stolparna, men där framför finns det spelare som måste hålla sig skadefria och spela mycket hela året. Mittlåset Adrian Petersson och Bram van Dongen såg lika stabilt ut som ifjol, på innermittfältet slet Daniel Rambin och Josh Bragg förtjänstfullt. Theodor Skarp fick inte lika mycket uträttat från sin forwardsposition som man är van att se, men jag är övertygad om att han kommer vara högt uppe i skytteligan. 

Fem utespelare som ska matchas så mycket det bara går – ända fram till serien slutar nån gång i mörka november.

Linköping City var chanslöst mot nykomlingen Vänersborg. Föga oväntat för ett lag som precis blivit ihopplockat och som kämpar för att hitta en identitet. Visst fanns det en del individuellt kunnande, jag gillade både anfallaren André Rako och långe Sabir Isah Musa på mitten, men kollektivet fungerade inte alls. Har du inget fungerande LAG blir det inte många segrar i ettan – City har ett styvt jobb framför sig att hitta rätt innan det är för sent.

Efter vinterns och vårens käftsmällar hänger nu föreningen längs repen. Stora sponsorn har hoppat av, managern är avstängd, årsmötet uppskjutet och lagbygget behöver betydligt mer tid. Nu vet jag att den lilla kärna som jobbar i klubben är envisa och passionerade – ett bakslag gör bara att näven i fickan knyts ännu hårdare. Det lär behövas om den här säsongen inte ska sluta tråkigt.