– Jag är väldigt glad att kompisarna tar kontakt, nu när jag sitter ensam. Jag fick många kompisar under min tid i fotbollen och nu har de ringt och de bjuder hem mig, säger 83-åringen tacksamt.
Det kan vara tufft att bli gammal, särskilt när människor omkring dig faller ifrån en efter en. Det har Kjell Andersson fått erfara, den förre Mjölby Södra-ledaren som inte varit aktiv i fotbollen sedan han slutade 2011.
– Jag har inte gjort någonting på sju år, men vi är några Södraiter som träffas varje tisdag och snackar skit. Vi är tolv-femton stycken som håller ihop och ses på Kvarnen. Tyvärr har tre i gänget gått bort på två år nu, säger Kjell Andersson.
Sorg blir en del av livet, särskilt på ålderns höst. Något så enkelt som en stund med en kopp kaffe kan betyda massor. Kjell vill inte missa tisdagarna med bland andra Leif Wettergren, Christer Lindell, Svante Pihl, Leif Carlsson och Jan-Erik Karlsson.
Ett samtalsämne de diskuterat senaste året är planerna med Lundbyvallen och Södragården, klubblokalen som gubbarna själva varit med och renoverat och hållit fin. Planerna det ryktas om, att Toyota är intresserat av tomten i framtiden och att Södra kan tvingas flytta i Mjölby, är inget de gamla eldsjälarna gillar.
– Jag var ju med när vi flyttade Södragården förra gången, hela huset rullades på hjul genom stan, från där Lundbyhallen är nu, säger Kjell.
Det är lätt att säga att det var bättre förr för en Södrait, både med den egna idrottsplatsen och verksamheten. Södra är i femman nu med herrarna, har inget eget damlag längre, och bara en handfull ungdomslag kvar. Rivalen Mjölby AI:s verksamhet är nästan tre gånger så stor på ungdomssidan.
– Det har gått tillbaka och krympt ned. Det är väl datorer och mobiler som gäller, funderar Kjell Andersson.
Det går inte att undervärdera Kjell Anderssons jobb för fotbollen i Mjölby. Han kom till Södra 1950, två år efter klubbens bildande, som 15-åring från Spångsholm. Han cyklade till träning och match och spelade för Södra i tolv år.
– Det var inte lätt att jobba på bruket i Spångsholm och spela i ett annat lag. Det fick man höra, minns han.
Efter spelarkarriären kom Kjell in i Södras styrelse och var sedan ordförande i 20 år. På 60-talet var han dessutom tränare och ordförande i Sya skidklubb på vintern.
Men det var fotbollen som han brann mest för och han såg till att Mjölby Södra var en av klubbarna i Sverige som sålde flest Bingolotter. Det var vanlig bingo också, och vanliga lotter. 20 miljoner kronor bedömer han att det gav klubben under 25 år.
– Jag var domare också, och det gick ganska bra. Jag blev förbundsdomare, tillägger Kjell.
Viktig för Kjells ledargärning var frun Birgit, Bibbi kallad, som både var telefonist och sekreterare hemma.
– Hon tyckte att jag kunde flytta sängen till Södragården när jag ändå var där jämt, minns Kjell och ler.
Kjell och Birgit träffades när de var tonåringar och de höll ihop i 66 år. Men Birgit gick bort i somras efter en tids sjukdom.
– Hon var dålig, men det var inget man var inställd på ändå. Det känns svårt, helt klart, säger Kjell om saknaden efter sin livskamrat.
Det är i den här tuffa stunden som Kjell säger att han är glad att han har sina gamla fotbollskompisar, som många av dem hört av sig och lättat upp ensamheten. Han tackar också sin syster som varit ett stort stöd i sorgen.
Vilka är dina bästa minnen från dina 61 år i Södra?
– Det är när de engelska lagen var här, de stora matcherna vi hade. De skulle ha en del pengar, 50 000 kunde det vara, men allt var alltid finansierat när det var dags för match. Sedan vill jag säga kamratskapen, man fick vänner för livet, säger Kjell Andersson.