Tog en promenad längs med ljuvliga Nissan på väg till den lika ljuvliga Örjans Vall och döm om min förvåning när det plötsligt dök upp en haj där vid vattnet.
En svartabörshaj, som ville sälja och köpa biljetter.
Sedan dök det upp en till – och en till.
Olagligt, visst, men det kan också ses som en lika viktig och skön svensk seger som 3–1 i matchen mot ett reservbetonat Italien. Det var lapp på luckan, fullsatt, knökfullt, ja vad ni vill, och det fanns alltså en marknad för att köpa och sälja biljetter till helt andra slantar än vad de egentligen kostar. Smått unikt skulle jag tro vad gäller damfotboll och ett kvitto på att vårt landslag är en stor bländande EM-succé så här långt.
Att jag sedan inte förstår varför man flyttar landslagets sista och avgörande gruppspelsmatch från deras egen nationalarena, till en arena som bara har hälften av Gamla Ullevis publikkapacitet, det är en annan femma.
I ett EM där det nästan är enklare att ta sig vidare från gruppspelet än att bli utslaget handlar det mycket om att skaffa sig självförtroende och hitta ett spel där lägstanivån är så pass hög som möjligt. Sverige har lyckats med båda de delarna och även om Italien vilade några av sina stjärnor från start så var tisdagens insats ett nytt styrkebesked av Sundhages landslag.
Det bästa av allt; veteranen Therese Sjögrans succéinhopp, förstås. Malmöspelaren har mest ägnat våren åt att sitta på bänken i allsvenskan, men vad gör det när spelintilligens kan kompensera matchtempo så det både räcker och blir över. Efter en trevande och blek första halvlek mot tuffa italienskor fick 36-åriga Sjögrans högklassiga spelsinne fart på den svenska offensiven, inklusive Josefine Öqvist och Lotta Schelin som båda varit vilse i första halvlek.
Snygg coachning också av Sundhage, att sätta in Sjögran i ”Kosse-rollen” i anfallet. Belöningen: tre mål på elva minuter och en enkel färd mot gruppsegern, även om vi fick se ett annat Italien när stjärnor som Gabbiadini och Panico kom in på planen. Nästan synd att de inte var med från början, då hade det här blivit ett riktigt bra test inför det som komma skall på söndag.
Frånsett Sjögrans sensationella entré i andra halvlek fastnade jag för Lotta Schelins klassavslut till 2–0 (mer djupledslöpningar Lotta!) och Jessica Samuelssons fina insats. LFC-backen blev bortplockad när offensiven skulle vässas mot Finland, men var nu tillbaka i startelvan och lär inte gjort Sundhage besviken. Tuffingen från Åby började med två klockrena brytningar och var sedan pigg och koncentrerad matchen igenom. Hon spelar från start även i kvartsfinalen, var så säkra.
Vilket det kommande motståndet blir får vi avvakta med några dagar, men ett är i alla fall säkert, på söndag står svartabörshajarna utanför Örjans Vall igen.