Han ledde IFK från sommaren 2016 fram till sista omgången förra året och förlusten mot Helsingborg. Därefter gick Jens Gustafsson in i mediaskugga och valde att inte uttala sig offentligt.
Varken där och då eller efter beskedet att han och IFK skulle gå skilda vägar. Sporten sökte Gustafsson flera gånger under vintern och våren för att höra hans syn på åren i IFK, det som hände när han fick lämna och mycket mer, men han nobbade då.
Först nu gör han sin första intervju, där han för Fotbollskanalen pratar ut om tiden i Norrköping, hur han ser tillbaka på den och även framtiden.
Framför allt pratar Gustafsson om det faktum att klubben under hans tid sålde spelare för runt 300 miljoner kronor, men att det kom i skymundan med tanke på den stora turbulensen som var i klubben när han lämnade.
– Det är jag otroligt stolt över. För mig har det varit väldigt viktigt att lämna ett gott arv efter mig, och det är lite smolk i bägaren med den turbulensen som var när jag lämnade, säger IFK:s förre manager.
– I samband med att mina dagar var räknade så var det också som mest turbulent i klubben, vilket jag tycker var tråkigt för vad föreningen har utvecklats till och vad som hade åstadkommits av mig och av oss alla, det blev en bisats i all den turbulens som var och det tycker jag inte att någon förtjänar. Så det var tråkigt att följa det.
Det var den 19 december som beskedet kom att Gustafsson och IFK valt att gå skilda vägar. Anledningen till att han sedan varit tyst kommenterar han så här:
– Jag lämnade under en turbulent tid och ville inte vara en del i det, utan jag kände att det behövde gå en tid och samtidigt behövde jag gå vidare i mitt liv och IFK i sitt liv. Så jag kände att jag hade fullbordat mitt uppdrag när jag lämnade en kommentar på hemsidan där jag tackade för den här tiden.
– Vi var väldigt färdiga med varandra. IFK var färdiga med mig och jag var färdig med IFK. Vi kom till en tidpunkt där IFK behövde ett annat ledarskap och en annan väg, och jag kom till en tidpunkt i mitt liv där jag behövde ett annat fokus och en annan utmaning.
Under sommaren kom det uppgifter, framför allt via Aftonbladet, att IFK skulle föreslå Jens Gustafsson som bara sportchef medan han själv ville satsa mer på tränarkarriären.
– Under åren som jag var i IFK Norrköping så växte managerrollen på ett sätt som blev ohanterligt till slut. Det var otroligt mycket att ta i. Där kände jag att det blev så stort att jag ville dra tillbaka och jobba mer med tränarskapet igen, för det är tvådelat och det blev väldigt mycket, och till slut blev det väldigt svårt att hantera. Det är väl en del i mitt nästa steg, att kunna fokusera på en roll, säger Gustafsson.
Fotbollskanalen frågar också varför han valde att inte uttala som om det som hände runt bland annat arbetsmiljön och ordförandefrågan där Peter Hunt inte föreslogs för omval och till ersattes av nyvalde Sakarias Mårdh på det digitala årsmötet som hölls i slutet av februari.
– Jag tyckte att det var så många andra som uttalade sig och det var så mycket media kring den här turbulensen. Jag ville inte delta i den typen av saker. Jag tror inte heller att mina åsikter hade gjort från eller till. Jag finner ingen mening med att prata för mycket om turbulensen som var. Jag tror inte att det hjälper någon.
Jens Gustafsson har sett en del av IFK:s matcher sedan han lämnade, men inte alla. Och han känner igen mycket, men ser också en del nya utgångspositioner under Rikard Norlings ledning.
– Jag har inte sett allt. Jag såg deras match mot Halmstad, det är ju två klubbar som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag har tränat båda. Det var kul att se den matchen. Så jag har inte sett alla IFK:s matcher, men en del. Jag tycker att det är kul att se. Det är framför allt kul att se spelarnas fortsatta utveckling.
Jens Gustafsson kopplades redan förra sommaren ihop med AIK, IFK Göteborg och danska Ålborg. Nu är det rykten om Odense. Gustafsson vill inte kommentera om han har något jobb på gång.
Men han bekräftar att han tackat nej till ett jobb under vintern.
– Det var i vintras i samband med att jag lämnade Norrköping och kände att jag inte hade kunnat göra mig själv eller någon annan rättvisa.