Jag vet. Dagarna före Sveriges VM-premiär mot Sydafrika finns det säkert mer akuta saker att lyfta fram, så som Fridolina Rolfös sargade knä eller alla täckjackor på VM-arenorna – men en spelare som Jonna Andersson hamnar redan i skymundan alltför många gånger så det känns inte mer än rätt att som östgöte istället rikta fokuset på Mjölbytjejen i den här spalten.
Hon får sällan de stora rubrikerna (inte ens när hon valde Hammarby före en återkomst till Linköping) och det är heller inte Jonna Andersson som Coca Cola väljer när de letar fotbollsspelare till sina reklamkampanjer. Likväl, under mästerskapet i vinterkylan på andra sidan jordklotet, kommer MAI-produkten att spränga 80-gränsen i ett imponerande antal A-landskamper och likväl kommer hon förmodligen ta plats och ha en viktig roll i den svenska startelvan – utan att det varken uppmärksammas eller diskuteras särskilt mycket där i skuggan av "stjärnorna".
Men – Jonna Andersson är fotbollsspelaren och personligheten som ALLA lag behöver och mår bra av. Hon är den plikttrogna spelaren som tränare/förbundskaptener älskar att ha i sina lag. Spelaren som lyssnar på varje stavelse i taktikgenomgången, som aldrig ligger på fel sida i försvarsarbetet och som i det närmaste är en förutsättning för att kreativa lirare som exempelvis Kosovare Asllani ska få utrymme att glänsa. Som lite simpelt uttryck tar det viktiga skitjobbet. Men som dessutom, förstås, är en riktigt bra fotbollsspelare.
Jag gillar sådana spelartyper. Det kanske framgår.
Jonna Andersson är Östergötlands mest framstående damspelare genom tiderna och värd all respekt och beröm för den häftiga fotbollsresa som hon har gjort och just nu upplever. Visst fanns där en dos talang redan från början, och den naturliga uppbackningen från fotbollsfamiljen Andersson med pappa Niklas, mamma Åsa och farfar Åke i spetsen, men det stora arbetet har förstås Jonna gjort och särskilt mycket gratis har hon heller inte fått genom karriären. Den dubbla SM-guldvinnaren med LFC har tvärtom själv berättat om hur hon under stora delar av karriären haft problem med självförtroendet och hur mycket hon slitit med den mentala delen som elitspelare.
Martin Sjögrens viktiga drag att skola om henne till ytterback var säkert på sitt sätt avgörande för att hon på söndag gör sin 81:a A-landskamp, men det är också det egna drivet att hela tiden bli bättre och analysera sina styrkor och svagheter som gör att Jonna Anderssons fotbollssaga fortfarande har plats för ett gyllene landslagskapitel. Varför inte här i sommar?