"Jag är här väldigt ofta. Det här är min ventil. Jag har mycket med jobb, plugg och resten av tiden vill jag vara här. Här försvinner tiden. Jag är här på helger och kvällar. När jag ska plugga sätter jag mig gärna här för då kan jag passa på att måla också när jag pausar", säger Liselott Grenblad.
Ateljén, belägen ett par kringliga stentrappor upp i Hallarna, är avslöjande.
En fäst IFK-flagga på väggen och motiven på merparten av tavlorna är gediget genomarbetade målningar av en supporter som passionerat följer favoritlagets allsvenska framfart på dubbla fronter.
– Jag är från Ljungsbro från början och vågar knappt säga att jag flyttade hit från Linköping, skrattar Liselott Grenblad.
Som student och boende i Vattentornet väcktes en nyfikenhet som förde henne in på Parken, men det var ingen wow-upplevelse första gången.
– Svinkallt och jag gick själv. Där bestämde jag mig för att aldrig mer sitta och se på fotboll.
Som inflyttad student blev fotbollen och läktaren ett sätt att träffa nya människor. Från sporadiska besök till att mer eller mindre aldrig missa en herr- eller dammatch.
– Det som jag tycker är så fint med Curvan är mångfalden. Det är folk som spelar i band, folk som målar och som skriver. Det finns så många andra sfärer av intressen än bara fotboll som vävs in i supporterskapet och där känner jag mig hemma. Fotboll fick mig att bredda kompiskretsen.
Målandet var en stor del av livet för Liselott som ung men intresset falnade på vägen.
I Norrköping greppade hon penseln igen och en stor del av inspirationen kommer från vad hon upplever på läktaren.
Stämningen, sammanhållningen och lidelsen.
– Jag vill visa mångfalden. Jag är inte ute efter att skildra någon idealbild av vad folk kanske önskar vad Curvan var, utan skildra vad den faktiskt är. Det kommer barn, vuxna, ungdomar. Det finns bengaler och bärs. Hela paletten av supporterskapet. Ett dokumentärt måleri på ett sätt, säger Liselott.
Du har fått försvara att du målar bengaler och maskerade personer?
– De flesta är väldigt positiva. Någon har ifrågasatt varför jag målar av en bengalbrännare, men finns det konst som är omoralisk? Mitt måleri ska inte stå inte för någon idealbild av den goda människan. Det skulle vara jävligt tråkigt om man bara målade sånt som alla tycker om och älskar. Det berör inte. Folk får gärna bli lite provocerade, då kanske man tänker till varför man blir det.
Du tar gärna en diskussion kring det?
– Det tycker jag är roligt. Inte nödvändigtvis för att jag själv har ett tydligt ställningstagande, utan för att jag tycker det är intressant varför vissa saker är så laddade. Jag tycker det är hur naturligt som helst att stå på en läktare. Jag har aldrig känt mig utsatt för att jag är tjej. Då är chansen större att man blir det som tjej om man går ut och dansar på krogen en kväll. För mig är det mer naturligt att skrika på en läktare i 90 minuter än att stå på ett dansgolv. På en läktare är vi för samma sak, men vi uttrycker det på olika sätt.
Liselott Grenblad.
På sociala medier får Liselott mycket fin respons för tavlorna och känner själv att hon lyckats väcka något nytt hos både konstintresserade och fotbollssupportrar. Här finns det en barriär annars, upplever hon.
– Båda är en del av kulturlivet. Varför upplevs den sprickan så stor? Jag blev nyfiken på varför det var så stort avstånd mellan de två kulturyttringarna. Jag är aktiv i båda och kanske kan bidra till att man får mer samhörighet med varandra och får syn på varandra.
– Det känns som om jag gjort det. På Kulturnatten var det många fotbollssupportrar som kom till min ateljé och tittade. Som kanske inte annars skulle göra det.
Har IFK uppmärksammat dina målningar?
– Vi har diskuterat lite om vi ska göra något slags jippo kring någon match. Det är i planeringsstadiet. Glen (Riddersholm) lajkde några av mina bilder. Kul att det man gör uppmärksammas.
Tycker du Parken kan fräschas upp med färger?
– Definitivt. Jag har slängt ut en krok till IFK. Vi får se. Vi ska diskutera efter jul. Man kanske kan göra något där, säger Liselott.
Vad tycker du om Jacob Ortmarks konst?
– Vi har väldigt olika inriktningar och influenser. Jag var på hans vernissage. Det är alltid spännande att få en inblick i någon annans kreativa process. Han var helt omringad av familj och IFK:are så jag pratade inte med honom utan smög omkring i bakgrunden.
Liselott Grenblad skildrar olika delar av livet som supporter. "Jag är inte ute efter att skildra någon idealbild av vad folk kanske önskar vad Curvan var, utan det ska skildra vad den faktiskt är. Det kommer barn, vuxna, ungdomar, det finns bengaler och bärs".
I takt med att julafton drar närmare märker Liselott av en ökad efterfrågan på hennes alster. Många inslagna paket hos IFK-fantaster kommer innehålla hennes konst.
– Jätteroligt. Det har varit mycket folk här och handlat, det kommer ner några från Stockholm bland annat.