– Klart det känns lite extra skönt att målet blev avgörande och räckte till en seger. Riktigt jäkla skönt att studsa tillbaka direkt, sa matchvinnaren, och syftade på den senaste matchen där laget tappade 2–0 till 2–3 borta mot bottenlaget Umeå.
Nu var LFC tillbaka på Linköping arena – som för kvällen bjöd på ihållande regn, blåst och ruggig höstkyla.
Det skulle dock inte hindra LFC från att inleda matchen piggt. Inom loppet av de fem första minuterna bjöds hemmalaget på två kanonlägen. Bägge gångerna var det Mimmi Paulsson-Febo som ställde till det för sig själv i Örebros mål.
Men varken Frida Leonhardsen Maanum – som fick öppet mål ifrån utkanten av straffområdet – eller Ebere Orj, som nästan hann upp en misslyckad rensning, lyckades förvalta de lägena.
– Det gick fort ute på planen. Överlag tyckte jag att den första halvleken var mindre bra ifrån vår sida, säger Aronsson.
För efter det var det Örebro som tog över matchen med ett snabbt och rakt anfallsspel. Karin Lundin hotade ständigt längs vänsterkanten, men fastnade allt som oftast på Aronsson och hennes backkollegor.
Och när de flesta trodde att lagen skulle gå till halvtidsvila med 0–0 så dök Ronja Aronsson upp och förvaltade en inåtskruvad hörna, i den 42:a minuten. Det efter ett rejält flipperspel i straffområdet.
– Bollen bara damp ner vid mina fötter, så det var bara att sätta dit den. Redan innan matchen hade vi pratat om hur viktigt det kunde bli att vinna första- och andrabollarna.
Om det var något annat LFC hade lagt fokus på inför var det att stänga matchen på ett bättre sätt än i några av de tidigare omgångarna.
– Jag tyckte att vi hade bra kontroll. Trots att de var övertaliga på kanterna hände det inte speciellt mycket för dem. Även om vi leder med ett eller två mål behöver vi fortsätta spela vårt eget spel, och det tyckte jag att vi gjorde nu.
Enda orosmolnet för LFC efter matchen var att nyckelspelaren Leonhardsen Maanum tvingades linka av i mitten av den andra halvleken. Norskan tog sig av planen för egen maskin, men såg ut att ha smärtor i framsida lår.
– Ja, det högg till lite i framsidan. Men jag hoppas att det inte är någon fara.
Ren försiktighetsåtgärd?
– Jag hoppas det. Det var så klart lite nervöst att stå vid sidan av på slutet, men jag litade fullt ut på mina lagkamrater, säger hon.