Precis före lunch på söndagen kom glädjebeskedet – Alexander Fransson är tillgänglig mot Häcken. Det var inte så att han skulle matchas in långsamt och så sakteliga få starta. Direkt in på innermittfältet bredvid Simon Thern. Det såg inte ut som Alexander Fransson kom direkt från försäsongsträning med Basel. Han var var fräsch, vann dueller och slog inte bort särskilt många passningar.
– Det var en okej insats. Jag kan mer, jag har det i mig. Jag är ju egentligen på min försäsong just nu, men det var skönt att få 90 minuter och det är matcher jag behöver. Det kommer bli bättre framöver, säger Fransson.
Om det senaste tillskottet i truppen växlar upp, som han menar själv, bådar det gott för framtiden. Samarbetet med Simon Thern var nästintill fläckfritt. De verkar också trivas tillsammans.
– Det funkar bra, samtidigt som båda gillar att ha bollen vid fötterna och ta fram den i banan. Det kommer att bli bättre ju mer vi spelar ihop.
LÄS MER:Therns hyllning till nya mittfältet
Det Fransson behöver slipa på, enligt honom själv, är fysiken. Men det är ingenting som oroar honom. Snart är han i toppslag.
– Det kommer med fler matcher och träningar. Det är bara tugga på nu i veckan, så kommer det säkert att vara bättre till nästa match.
Jens Gustafsson hyllar sin nya spelare, men han tror att det finns utrymme till förbättring.
– Klass, det måste jag säga. Det är inte många passningar som går fel och jag tycker att han redan nu påvisar en trygghet i gänget och jag skulle inte bli förvånad om han blir bättre och bättre, säger tränaren om Franssons insats.
Senast "Alle" var i IFK blev det guld. Det är ingenting han har glömt bort, minnesbilderna flimrade förbi honom när han gjorde sig beredd på att äntra Östgötaporten igen.
– Det kommer upp mycket gamla bilder från när vi vann SM-guldet och jag var med senast. Det var bara bra, positiva, bilder, så det var extra skönt att gå ut här och få njuta, fortsätter det tidigare Basel-proffset.
Inför matchen fick han en stående ovation, fansen sjöng ramsorna om honom och han fick flera applåder för sitt spel. Efter slutsignalen var det firande i "Peking"-lägret. Extra speciellt blev det för Fransson, som fick gå upp på Curva Nordahl och elda på supportrarna.
– Herregud, det var mäktigt. Jag fick nästan gåshud där, det var en enorm glädje, säger Fransson.