Byggsatserna och flyttkartongerna i den ljusa och fräscha bostadsrätten i området Slottsstaden ligger huller om buller och Anton Tinnerholm tittar med både belåtenhet och viss skräck på röran i vardagsrummet.
– Vi har bott på hotell i mer än en månad. Klart att det är lyxigt och skönt på sitt sätt, men det ska bli härligt att äntligen få något eget.
Sambon Julia tittar med uppgiven min i en monteringsanvisning och solen som lyser in genom fönstret gör att svetten lackar. Men hon kommer inte att ge sig. Hyllan ska upp. Anton verkar inte ha det lika bråttom.
Annars har det mesta gått snabbt kring och för Brokindssonen här i sommar. Den 11 juli presenterades han som ny spelare i Malmö FF sedan MFF köpt loss honom från Åtvidabergs FF för 1,4 miljoner kronor. Han fick tröja nummer tre och bara några dagar senare debuterade han för ”di Blåe” och har därefter spelat till sig en ordinarie tröja i den klassiska Skåneklubben.
Och inte bara det. För några veckor sedan var han med och tog MFF vidare till Champions leagues penningstinna gruppspel och på tisdag kväll smäller det – stora, mäktiga Juventus på bortaplan. Med Champions league-hymn, 40 000 åskådare och Europas fotbollsögon riktade mot moderna Juventus Stadium.
23-åringen, som för några månader sedan satt och pendlade till träningarna på väg 35 genom sköna Grebo, skakar på huvudet och ler:
– Ja, vad ska man säga? Det har gått otroligt snabbt och jag tror det är därför som det gått så bra för mig. Jag fick ingen tid att tänka utan kastades bara in i hetluften direkt.
Är du förvånad över att du fått ett sådant stort förtroende av tränare Åge Hareide?
– Lite förvånad är jag väl ändå. Man har ju hört att det oftast tar en del tid att komma in i en ny klubb, i en ny miljö, men här har jag känt mig hemma direkt och Åge är verkligen en kanontränare. Han är hur trevlig som helst och otroligt bra på att motivera oss. Innan matcher brukar vi nästan känna oss som i Gladiator, filmen du vet ... han drar en del sådana filmparalleller för att tända oss.
Det första kapitlet om fotbollsspelaren Anton Tinnerholm skrevs i Corren i juni 1998. Vi hade ett reportageteam på plats under Nylanders fotbollscup i Brokind när en liten sjuårig knatte ropade på vår reporter. Det var Anton som ropade, spelare i Brokind lag 2. Vi läser ur artikeln, som mamma Eva sparat hemma i Brokind:
”Kan jag inte få vara med i tidningen? Jag ska bli målvaktsproffs som han i Danmark!”
Reportern: Du menar Schmeichel?
”Ja, han blev framröstad som världens bästa målvakt.”
Drömmen från barnåren blev ju inte riktigt sann, men det ser Anton ut att kunna leva med när vi träffar honom i hans nya hemstad. Han skrattar gott när artikeln kommer på tal.
– Den där artikeln har jag blivit påmind om många gånger. Pappa var tränare för vårt lag och han tyckte att jag behövdes bättre som utespelare så jag fick inte bli målvakt, men det får jag väl tacka honom för i dag.
Resan mot stjärnorna och Champions league har inte på något sätt varit spikrak för 23-åringen. Han var aldrig med i något distriktslag eller ungdomslandslag, och kom till fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg från Östria Lambohovs juniorer som en spelare i mängden. Då var det andra lagkamrater och skolkamrater som stack ut mer.
– Så var det, absolut. Jag var innermittfältare från början, men så var det någon skada på Blaise Mbemba som gjorde att jag fick chansen i en U21-match av Andreas Thomsson. Jag kommer så väl ihåg det, det var mot Falkenberg borta. Och det gick jättebra. Sedan har det rullat på med lite hack här och där.
Se där. Ett härligt bevis på att man inte behöver vara en supertalang för att nå långt och högt i sin fotbollskarriär.
– Klart att jag också blev skitbesviken och ledsen när man inte kom med i de här östgötalagen, men jag bestämde mig ändå för att satsa och har kämpat hårt för det här. Jag har också haft mina motgångar med skador och sånt och det tror jag har stärkt mig på många sätt. Andra unga spelare kan ge upp för lätt när det kommer motgångar.
Det syns att han stortrivs i Malmö. Med klubben. Med staden.
– Jag har verkligen trivts i ÅFF också och klubben gör ett fantastiskt arbete med de resurser man har, men här är förstås allt på en helt annan nivå. Kvalitén på spelarna är högre och vi får de bästa förutsättningarna för att lyckas. Efter bortamatchen mot Gefle chartrade exempelvis klubben ett eget plan för att ta oss hem snabbt så att vi fick vila hemma i Malmö inför Salzburg-matchen.
Blir du redan igenkänd i Malmö?
– Jo, det händer mer och mer. Framför allt när man går i affärer så är det många som kommer fram och önskar lycka till och när jag var på banken fick jag plötsligt lite bättre villkor, och det tackar man förstås för. Samtidigt vet jag att det även kommer dagar då det går sämre för oss och då är supportrarna och omgivningen kanske inte lika uppåt. Det måste man vara förberedd på i en sådan här fotbollstokig stad.
Ditt lönekonto har också blivit fetare efter flytten. Det sägs att ni spelare fick 500 000 kronor var i bonus i och med avancemanget till Champions league. Inte illa.
– Klart att det är bra pengar, verkligen. Men pengarna är inte det du gläds mest över, bara känslan att få spela Champions league är värt så mycket mer. Det är otroligt stort.
På tisdag väntar som sagt Juventus på bortaplan och Tinnerholm ställs då öga mot öga med världsstjärnor som Pogba, Tevez och Buffon. Spelare som han bara mött på tv-spel tidigare – och imponerats av från tv-soffan.
– Klart att det blir häftigt som tusan, men vi är inte bara där för att se och lära. Juventus är megafavoriter, men vi måste ändå tro på det vi gör och jag tänker absolut inte åka ner dit för att vara en turist.
Brokinds förste spelare i Champions league är redo för nästa kapitel i sin fotbollskarriär. Häftigt är ordet.