"Norrköping och Växjö ser inte helt olika ut i det som finns runt klubben. Om det går bra blir det en väldig skjuts, när det går sämre får man kämpa lite extra", säger Jens Magnusson på sin nya hemmaarena Visma Arena i Växjö.
Vägen mellan kansliet och en av logerna på övre etaget på Visma Arena vittnar om en stolt historia. Här finns bilderna från storhetstiden och de fyra SM-gulden som Öster tagit.
Här finns både dåtid och nutid.
Jens Magnusson leder oss genom korridorerna, presenterar sportchefen Vito Stavljanin och den isländske tränaren Srdjan Tufegdzic på vägen.
– Norrköping och Växjö ser inte helt olika ut i det som finns runt klubben. Om det går bra blir det en väldig skjuts, när det går sämre får man kämpa lite extra, säger Magnusson med en, så gott som, tom fotbollsplan utanför fönstret bakom när vi slagit oss ner i VIP-delen av arenan.
Han var i IFK Norrköping under fyra års tid, först som ekonomichef och därefter klubbdirektör. Jens Magnusson lämnade under den turbulenta vintern för ett och ett halvt år sedan och blev kort därefter anställd i samma roll i Öster – klubben han kom ifrån.
Allsvenskan har blivit superettan.
Norrköping har blivit närmare familjen.
– Superettan har beskrivits som serien från helvetet. Det är mycket himmel eller helvete. Brottarfotboll och man får inget gratis. Vi har som mål att 2025 vara ett etablerat allsvenskt lag, och då ska vi ha varit i allsvenskan någon säsong innan som jag ser det. Han där nere (Vito Stavljanin) kom in i augusti och ville upp samma år, så han jobbar stenhårt för det.
När du lämnade IFK, var det självklart att du skulle fortsätta inom fotbollen?
– Nej, det var det väl inte. Ser man tillbaka på tiden i IFK känner jag ändå att det var de fyra bästa åren i mitt liv rent yrkesmässigt. Sedan blev det ett trist slut, men jag tycker inte man ska fokusera så mycket på det utan på allt som var så bra. Jag har såklart haft lite kontakt med Öster hela tiden i och med att jag känner mycket folk här och när jag funderat ett tag blev det att antingen ta ett längre break eller så får man ta chansen när den kommer. Att försöka ta Öster till allsvenskan är en uppgift jag brinner för.
Var det en process att komma dit i känslan för IFK-åren med tanke på slutet?
– Så var det ju, men när jag ser tillbaka med distans känner jag en stolthet över att jag gjorde precis allt jag kunde varje dag i fyra år. Sedan var säkert inte allt rätt men jag försökte alltid att sätta föreningen främst. Jag känner en stor stolthet över att ha varit klubbdirektör i en så fin förening som IFK Norrköping, det kommer jag alltid att bära med mig.
Sporten träffade Jens Magnusson på sin nya hemmaarena Visma Arena i Växjö.
I Växjö har han kunnat vara mer med familjen. Mer tid med barnen Tova och Oskar har betytt mycket.
– Klart att livet blir enklare, det är närmare till barnens idrottsträningar och annat. Jag är fotbollstränare i båda barnens lag. Dottern är mest intresserad. Annars är hon en av de största Vita Hästen-supportrarna. Hon fastnade för dem framför allt 2018–2019. De gjorde inte ens mål i vissa matcher då ... Vi var hemma hos familjen Zabel (Tony, förre tränaren) för ett tag sedan och fick Marcus Erikssons klubba. Den har hon spikat upp på väggen, säger Magnusson.
– Han är hennes favorit. När de i skolan skulle berätta om sin idol hade alla olika, när hon gick upp och berättade om Marcus Eriksson hade folk knappt en aning om vem det är. Jag gillar också Hästen och tycker fortfarande att Norrköping är en otroligt fin stad med Kolmården, Marmorbruket, Arkösund, Industrilandskapet och Vrinneviskogen.
Närheten till familjen, och vikten av den, blev än mer påtaglig när livet kastades om helt för Jens Magnusson. Han har öppnat upp på slutet om det han gått igenom.
Cancerbeskedet, operationerna och vägen tillbaka.
Det började 2019 – när IFK skulle spela mot St Patrick´s Athletic borta i Europaspelet.
– Dagen innan mådde jag lite illa och hade ont i magen. Men det var ingen resa jag ville missa. Jag åkte, men kände där att något var fel. Jag hade jättehög feber varje natt, svårt att äta och dricka. Då skulle jag sitta i de miljöerna, träffa deras klubbrepresentanter på rökiga pubar och det kom in stora stekar på bordet. Jag tog mig igenom de dagarna, men väl hemma igen skulle jag, Jens Gustafsson och Dale Reese ha möte på morgonen. Jag kom dit men hade feber så jag svettades. Jens körde upp mig till Vrinnevisjukhuset.
Där konstaterades en brusten blindtarm med en stor infektion i hela magen som följd.
– Det var livshotande innan jag blev opererad. Den gick bra, men i samband med det upptäckte de cancer för första gången. Hade det inte hänt vet man inte när det hade upptäckts. I efterhand var det kanske tur, säger Magnusson.
Statyn på Stig Svensson utanför Visma Arena.
Han trodde att det var över, men åter i Växjö och mitt i jobbet med Öster blev han hängig igen förra sommaren.
– Jag körde på ett tag, men insåg att förra gången jag gjorde så blev det inte så bra. På sjukhuset upptäckte de en blodbristsjukdom som kan vara tecken på cancer. Och med min historik ringer alla varningslampor. Sedan gick det väldigt snabbt till nya tester, röntgen och tills jag var i Lund och opererade mig. Sedan startade cellgifts- och strålbehandlingar efter det. Jag bestämde mig ganska tidigt för att försöka att inte vara sjukskriven utan jobba så mycket jag kan. Jag tror att jag som person hade blivit ännu sämre om jag legat hemma.
– Att vara en del av spelarnas vardag, att fokusera på lite andra saker, var viktigt. Alla man möter annars frågar hur det är, och man vill säga som vanligt; "jo, allt är bra". Men det är ju egentligen åt helvete, jag har cancer. Att vara där i vardagen gjorde att det blev mer som vanligt, och det hjälpte mig ganska mycket. Jag brukar säga att det inte finns någon rättvisa eller logik i fotboll och lite så är det i livet också. Det finns ingen som förtjänar att få cancer, det finns ingen logik i det.
När Öster-spelarna, inför en match, gick in på planen med tröjor med ett hjärta och "JM" på magen, kom det ut att läget inte var bra. Men i övrigt valde Jens Magnusson att inte prata om det offentligt.
– Inte i media förrän med Smålandsposten för två veckor sedan. Innan dess valde jag att inte göra det. Jag visste inte hur det skulle gå eller sluta. Det som kommer ut i media finns där för alltid. Jag ville skydda barnen från allt det där. Nu när jag tagit mig igenom det finns det något positivt med det också, inte bara mörker.
Idag mår du bra?
– Ja, jag går på efterbehandlingar med cellgifter för att minska risken för återfall. Jag har en trötthet som är ganska vanlig efteråt, men annars mår jag bra och det ger en styrka att ha tagit sig igenom en sådan period på det sättet som jag har gjort.
När man är i en sådan livskris och samtidigt jobbar med känslor, som Öster är för många, blir det annorlunda av det?
– Du menat om man får perspektiv?
Ja.
– Jo, men det är inte annorlunda på matcherna. Jag vill fortfarande vinna till varje pris, men man får perspektiv på livet. När jag satt med läkaren och frågade; kan man dö av det här? – och han svarar att det kan man, det är inte alla som klarar sig. Då är det svårt att ta in.
Du ställde den frågan?
– Det gjorde jag. Det var viktigt att veta förutsättningarna. Sedan sa läkaren att jag inte skulle åka hem och googla på det här och det var förstås det första jag gjorde. Det är lätt att säga, men så ligger man vaken på nätterna och kan inte sova. Felet när man googlar är att man får upp död och helvete men inget som är positivt.
Jens Magnusson på sin nya hemmaarena Visma Arena i Växjö.
I våras möttes hans nya klubb Öster och IFK i samma grupp i svenska cupen. Det i ett läge när Jens Magnusson precis fått beskedet att cancern var borta.
– Det var skrivet i stjärnorna att det skulle bli så i lottningen. Det var enormt många från Norrköping som hörde av sig då, spelare, ledare, personal, supportrar, samarbetspartners och vänner. De ville att jag skulle komma dit. Men jag kände att det är väldigt lätt att hamna fel känslomässigt i en sådan typ av match. Nu är jag i Öster, det är det som gäller, samtidigt tar det inte bort vad jag känner för IFK Norrköping på något sätt. Därför valde jag att inte åka på den, av respekt för alla.
I det du gått igenom, var hittar du din styrka?
– Det finns nog från modersmjölken. Nej, men jag har blivit uppfostrad att man alltid ska göra sitt bästa, oavsett skola eller idrott eller vad det är. Det har man nog med sig i sådana här situationer också. I det här fallet tänkte jag mycket på barnen, jag ville vara stark för dem varje dag. Det gäller att hitta sådana saker i livet generellt när vardagen kan vara stressig. Det räcker att förlora några fotbollsmatcher så blir det en press, så funkar alla klubbar. Men att gå ut på planen med ett gäng tjejer som är åtta år eller killar som är fem, träna dem och koppla bort allt annat. Det ger energi.
"Superettan har beskrivits som serien från helvetet. Det är mycket himmel eller helvete. Brottarfotboll och man får inget gratis. Vi har som mål att 2025 vara ett etablerat allsvenskt lag", säger Jens Magnusson.
Östers prisskåp med de fyra SM-gulden.
Här är orden, som är det sista spelarna ser, i spelargången på vägen ut till match på Visma Arena.
Här, i en loge på ett för dagen öde arena, möter vi Jens Magnusson för den långa intervjun.