Pojkspelare, bollkalle, spelare, tränare på herr- och damsidan, sportchef och nu akademiansvarig.
Tony Martinsson har varit det mesta i IFK Norrköping och var med i laget som vann SM-guld 1989.
Den 52-årige tvåbarnspappan jobbar idag i en av landets mest välmående klubbar men har också upplevt betydligt svårare perioder.
I superettan.
I en mycket ansträngd ekonomisk situation.
– Jag minns när vi tvingades att be spelarna om att gå ned i lön. Det är inte så många år sedan vi fick förhandla om kontrakten för att överleva, minns "Tonna".
2008 åkte IFK Norrköping ur allsvenskan med "dunder och brak", som Martinsson själv uttrycker det.
Han stod på sig och övertygade styrelsen att hemvävt och bereda väg för egna talanger var den klokaste vägen att gå men det krävdes även att – med begränsade medel – hitta spelarna som kryddade truppen.
Det är inte en urvattnad spelarmarknad som är problemet.
Det saknas inte agenter som försöker sälja in sina världsstjärnor.
Utmaningen är att hitta rätt.
Sportens gedigna genomgång visar att det har kommit en och annan testspelare från världens alla hörn genom åren.
Lycksökare.
Oslipade diamanter.
Mer och mindre intressanta namn.
I varierande fysisk form.
– Vi hade inte alls samma organisation tidigare och inte samma tekniska möjligheter som idag. Nu kan du se alla matcher i världen med hjälp av ett dataprogram. Det var en av anledningarna till att ta in provspelare. Det var så man kunde se vad de gick för, fortsätter Martinsson.
– Förr stod man med en gammal hederlig videokamera som inte räckte en hel match och förfrös fingrarna. Idag sitter det kameror på arenorna. Våra 17-18-åringar kan spela in varenda träning.
Är det bara till det bättre?– Det underlättar, men man ska inte glömma bort att lägga handen på axeln ibland och fråga en spelare hur han mår. Man måste kunna se spelarna i ögonen så inte allt sker via tekniken, svarar Tony Martinsson.
När provspelskarusellen snurrade som intensivast var inte IFK Norrköping vad klubben är idag.
Sättet att jobba är annorlunda och föreningens status gör att man inte behöver bjuda in spelare i samma utsträckning.
Det behovet finns inte.
– Klubben har utvecklats enormt. Jag fick vända och vrida på kronorna men man lärde sig ganska snabbt vad man skulle söka efter. En ung spelare som varit i många klubbar, om man är runt 22 och redan hunnit med sju-åtta klubbar, är det i regel bekymmer någonstans. Man skapar kontakter med agenter, rätt kontaktnät är viktigt, menar Martinsson.
Som kuskade runt flitigt på scoutingresor när det stod "sportchef" på visitkortet.
Idag har IFK Norrköping Stig Torbjörnsen som gör merparten av spionerandet på talanger och potentiella nyförvärv.
Norrmannen sa vid ett tillfälle att IFK Norrköping uppskattningsvis tackar nej till 99 procent av alla inbjudningar om att ta in spelare eller komma och syna eventuella nyförvärv på plats.
– Man lär sig vad man ska titta på och man blir skickligare på att hitta rätt ju mer spelare man ser men det är nålsöga, medger Tony Martinsson.
"Tonna" minns när han fick upp ögonen för Lars Krogh Gerson som då spelade för Kongsvinger.
Martinsson vässade ögonen för att ta reda på om mittfältaren var en spelare som IFK skulle ha nytta av.
Det landade i ett kontrakt efter ett provspel men det var ingen spikrak väg dit.
– En mittback skadade sig på uppvärmningen så Lars fick ta steget ned. Det var inte vad jag hade räknat med men Lars är en av de värvningar som jag tycker är en av de mest lyckade. Jag fick tips av Tony Gustavsson och nappade. "Tess" (Tesfaldet Tekie) är en annan. Jag fick stå på mig och tyckte att han skulle ha mer betalt än vad som är vanligt på ungdomssidan, det fick jag igenom. Isaac Kiese Thelin och Kalle Holmberg måste nämnas med. De var här som sommarproffs som vi kallade det då, minns Martinsson.
Några skräckexempel som sticker ut?
– 2005 när jag tränade laget kom den jugoslav som hade spelat med "Florre" (Mathias Florén) i Groningen. Det var det värsta jag sett. Jag minns inte vad han hette, men han tyckte han skulle ha ett kontrakt. Vi hade även en högerback här när jag och Stefan (Hellberg) hade laget som hade ett förflutet i Barcelona bland annat. Han var inte lika bra när han var här, skrattar Martinsson.