Trots att 35 grader på rivieran i Nice för dagen har bytts mot snålblåst på en iskall oglamorös konstgräsplan vid Ljunkan märks det att hon menar det.
Efter sex raka framgångsrika säsonger med tio olika titlar i tyska storklubben Wolfsburg tyckte hon att det var dags att komma "hem".
– Det fanns absolut andra klubbar som var intresserade. Men för mig var det ett ganska självklart beslut, både fotbollsmässigt och för familjen. Vi trivs väldigt bra och vill slå oss till ro här.
Nilla Fischer fyller 35 år om två veckor – men tycks nästan bara bli bättre.
– Just nu, så här direkt efter VM, känns det som att man kan spela tio år till. Sedan är det inte så att jag springer runt och tänker på hur länge jag ska spela. Först är det här kontraktet på 2,5 år... och sedan får vi se.
Hon bekräftar att LFC mycket väl kan vara den sista klubbadressen i karriären, men är också lite för erfaren för att helt stänga och bomma igen den där dörren.
– I så fall skulle det väl vara lite sol och bad eller om något skulle vara väldigt lockande. Fast jag vet inte vad det skulle vara, jag har spelat i en av världens bästa klubbar i många år och har svårt att se mig göra en sådan typ av flytt igen.
En snabb tillbakablick på sommaren, som avslutades med en numera klassisk Fischer-räddande nick på mållinjen mot England, får henne att skina upp.
– Alla de tajta vinsterna mot Kanada, Tyskland och även England var otroligt häftiga. Lyckan att få sträcka upp händerna i luften när domaren blåst av en sådan match är svår att beskriva.
Det smittande leendet blir inte mindre när den arrangerade hemkomsten till Göteborg kommer på tal.
– Just det minnet har verkligen etsat sig fast. När vi kom till Götaplatsen och hyllades av 30 000 supportrar var det så mycket större än jag trodde. När man var i sin egna bubbla under mästerskapet förstod man inte hur stort det var här hemma.
Nu är det dock tillbaka till verkligheten.
Träningar ett stenkast ifrån Linköping arena tillsvidare, bortaresa till Eskilstuna på måndag – men också ett häftigt guldrace.
– Någonstans är jag van vid höga förväntningar och framför allt att ha det på mig själv. Jag förväntar mig att vara väldigt bra i damallsvenskan under hösten.
Hon avslutar:
– Jag vill hjälpa LFC att vinna titlar och komma ut i Europa och spela Champions League. Sedan är det inte en spelare det avgörs på, men hungern efter att vinna är större än någonsin.