"Fimpens" nya liv – efter fotbollen: "Från jobbet till ingenting"

Kärt barn har många namn, men för Henrik Gustavsson räcker det med ett.

Fimpen.

Det är inte många som säger något annat.

Inför derbyfesten mellan Åtvidaberg och Ljungsbro i måndags kväll hyllades han med blommor, varukorg, applåder och kramar på Kopparvallen. 48-åringen har spenderat över 25 säsonger i ÅFF och som spelare gjort 726 matcher för klubben.

726!

Målvakten kom 1997, lade av första gången 2015, men gjorde sedan comeback några gånger om. Sedan avslutade han med fyra år som tränare i olika roller, med degraderingen till tvåan som smärtsam avslutning i fjol.

– Fantastiskt kul att få sådan uppskattning efter alla år. Sen känns det som man skulle vara 95 i stället för 48. Haha. Jag har fått höra många fina ord under kvällen. Synd bara att det inte blev tre poäng.

Mot Helsingborg på Olympia.

Foto: BJÖRN LINDGREN / TT

Hjärtat klappar för fotbollen och allra mest för ÅFF där han växt ut till en ikon. Så sent som i fjol spelade han några matcher med Horn i division 6, men nu blir det inget mer. Påstår han.

-- Nu får det vara bra. Det gjorde för ont. Det är inte längre värt att springa och dra en baksida eller nåt. Det värsta var när jag stod i målet i en match och fick ont i axlar och nacke i en hel vecka. Man är inte van att kasta sig längre.

– Däremot ser jag en jäkla massa fotboll. Jag snittar säkert tio-tolv matcher i veckan. Allsvenskan, superettan, ettan, tvåan, Premier league…det är kul att följa alla killar man tränat och spelat med. Sen bor tjejen i Stockholm, så jag har sett Djurgården några gånger och varit på träningar och träffat Haris (Radetinac) och Mange (Eriksson). Äldsta grabben spelar i Rimforsa så häromdagen blev det en sväng till Borensberg.

Hur mycket saknar du omklädningsrummet?

– Mycket. Nu börjar också dottern säga att det snart är dags att börja göra något och inte bara gå hemma. Haha. Sedan 1997 har jag egentligen inte förrän nu upplevt det där med att jobba sju till halv fem. Det kändes konstigt att gå hem från jobbet till ingenting.

– Att förbereda träningar och analysera matcher…sånt kan jag sakna. Å andra sidan hinner jag med en massa annat. Vi får se vad som händer i höst om man blir sugen att titta runt lite. När du hållit på så länge blir det som en livsstil och passion, säger Gustavsson som i det civila jobbar som serviceledare på Ternstedt Invent i Kisa.

Från gruset på Kanonvallen blev det en fantastisk resa till betydligt större arenor och av 726 matcher är det framförallt en som sticker ut.

Skytteholms IP i Solna 18 oktober 2009. Klockan är 16.51 när det stora jublet bryter ut. Klassikerklubben är tillbaka i allsvenskan, efter 27 långa år, och glädjen vet inga gränser på den ärligt talat rätt ocharmiga arenan en utspark från Råsunda.

Henrik Gustavsson glömmer det aldrig.

– Det var säkert 600-700 åtvidabergare på plats. Jag vet inte hur många busslaster. Ett oförglömligt minne, säger han.

Visste ni förresten att målvakten och tränaren också har gjort avtryck som – trendsättare. Åtminstone för Anton Tinnerholm. Allsvenska stjärnan, som just nu dras med tuffa skadebekymmer i Malmö, var på plats på derbyt och deltog i hyllningarna.

– Ovärderlig för klubben och för mig. Han hjälpte mig väldigt mycket. Sen fick han mig att börja med att tejpa handlederna också.

Va?

– Jag hade platsen bredvid i omklädningsrummet och såg att han tejpade handlederna inför varje match. Då gjorde jag det också. Tack vare ”Fimpen” har det hängt med i hela karriären. Eller möjligen på grund av. Haha.