Direkt när vi går in genom Grebovallens gulmålade entréport möts vi av det, doften av nybryggt kaffe och ljudet från fotbollsdobbar mot trägolv. Mitt i allt detta står Grebos eldsjälar Chris Liljeblad, 65, och Monika Karlsson, 68.
– De behöver bara komma hit och ha med fotbollskorna. Vi fixar fika och har deras tränings– eller matchkläder nytvättade, säger Monika.
– Det enda vi inte gör är väl att klippa gräset, det lämnar vi till en annan i föreningen, skrattar Chris som uppskattar att hon och Monika lägger fyra-fem timmar varje tisdag och torsdag för att serva a-laget som spelar i division 4.
Då har vi inte pratat om matchförberedelserna.
– Är det hemmamatch brukar vi också se till att det blir lite matigare fika. Då kan man beställa det av oss. På bortamatcher ser vi till att de har med sig saft och kaffe, säger Chris som tillsammans med Monica ordnat med allt detta i ungefär 15 år.
Den stora frågan. Är Grebos A-lag bortskämda?
Innan varken Chris eller Monika hinner svara kommer en snabb respons från en av spelarna, som släntrat in för kvällens träning.
– Är vi bortskämda? Så in i bängen. De här två är helt underbara. Vi vill inte säga till alla att servicen är så bra här. Vi vill att det ska fortsätta vara en liten myt på östgötaslätten, he, he.
På 70-talet spelade Chris och Monika i Grebos första damlag, nu är de pensionärer.
– Jag brukar säga att det här är mycket roligare än PRO som jag precis gått med i, säger Chris och skrattar.
Monica fyller i.
– Sen är alla spelare så tacksamma för det vi gör. Vi behöver inte ha någon gåva eller så, vi jobbar ju ideellt. Det räcker att man kommer hit och får en kram av spelarna.
På frågan om varför de gör detta så funderar Chris en stund.
– Man är en föreningsmänniska och då är detta naturligt. Vi är riktiga Grebotjejer och har bott här hela livet, faktiskt precis över gatan. På 70-talet spelade vi här. Sen blev jag lagledare för A-laget och nu hjälper vi föreningen så här.
När Grebo-spelarna har ätit upp sitt fika, bytt om till sina nytvättade ställ och börjat jogga igång så dröjer vi oss kvar och får en samtalsstund med Grebos ordförande, Urban Kjellberg.
– Vi är ju jättebortskämda. Så är det. De här damerna gör allting. Det är fika men det är också så mycket mer, som att fixa med pappersgrejer och ha koll på sjukvårdsväskorna. De ska ha all kredd.