När Brokinds IF invigde den nya Brokindshallen var nu 27-årige Anton Tinnerholm hos sin moderklubb som huvudakt. Det kändes inte som en vanlig invigning när bygden samlades, utan snarare som en stor släktträff. Här kände nästan alla varandra på ett eller annat sätt och det var en varm stämning i något som annars kan uppfattas som en kall idrottshall. För Tinnerholm själv var familj och vänner där, bland annat hans farfar som han ofta lyfter fram som en viktig del i sitt liv. När han stod där, mitt i vimlet, kunde man inte se att det var han som var den stora fotbollsstjärnan. Med en säsong i New York City FC bakom sig, där han bytt lilla Sverige mot stora USA, är han fortfarande lika ödmjuk som han alltid varit.
– Jag har alltid haft fötterna på jorden, eller försökt att ha det. Det är klart att man måste vara kaxig då och då men jag har alltid värnat om platsen där jag växt upp och varit tacksam mot dem som hjälp mig mycket under vägens gång. Det är klart att jag har många personer runt om mig att tacka... Nu låter det som att jag är på väg att sluta här, säger Tinnerolm och skrattar. Han tittar sig runt i hallen. Ler mot några han känner och fortsätter:
– Nej men, jag är mitt uppe i det också. Det är lätt att bli lite nostalgisk, men min karriär har förhoppningsvis bara börjat. Jag hoppas kunna hålla på i många år till.
Förutom hos moderklubben har han under karriären spelat i IK Östria Lambohov, Åtvidabergs FF, Malmö FF och nu New York City FC. Vägen till proffslivet har inte varit spikrak och Tinnerholm var aldrig den typiska talangen under uppväxten. Han lyfter fram att under sin tid i Östria var laget iväg på Gothia cup där de hade med ett toppat lag och ett breddlag, och han fick spela i breddlaget. Ändå har ytterbacken aldrig tappat passionen för fotbollen och har fortsatt kämpa i både med- och motgång. När han som liten hade fotbollsträningar på grusplanen i Brokind, som nu är ersatt av idrottshallen, fanns nog inga tankar om att han i framtiden skulle bo och spela fotboll i New York.
– Jag har aldrig glömt Brokind. Morsan och farsan bor fortfarande kvar och jag nämner gärna mina före detta klubbar. De har betytt väldigt mycket och gjort att jag är den jag är i dag. Jag försöker uppmuntra barnen här till att fortsätta tro på det. Du kan börja här och gå långt.
Den där lilla killen som växte upp i Brokind hade nog inte heller en tanke på att han i framtiden skulle få smeknamnet "Tinnerboom".
– Det blev så efter hemmapremiären eftersom jag bombade in ett mål och sedan efter några matcher bombade in ett till. Det blev ett etablerat uttryck hos klubben och fansen. Det blir lite högre krav till nästa säsong nu, att jag måste göra något snyggt mål då med. Men det tar jag alla dagar i veckan, säger han och ler.
– Det är kul att de uppskattar det man gör och helt ärligt har jag fått till några mål som jag bara kan drömma om. Det är helt sanslösa mål när man ser dem så här i efterhand, det är inget jag gjorde i Sverige direkt.
Utöver att fotbollen gått bra har han på köpet fått fördelen med att leva och bo på Manhattan.
– Det är häftigt att se lite annat som gör att man får perspektiv på saker och ting. New York som stad är otroligt mångkulturell och olika religioner, människor med olika hudfärger och personer från hela världen kommer samman på ett bra sätt. De gör inte skillnad på folk och folk vilket jag tycker är det mest fantastiska med New York som stad, säger Tinnerholm.
Från Brokind till New York är en ganska stor skillnad.
– Det är inte riktigt samma puls i städerna. Eller Brokind är väl knappt en stad, säger Tinnerholm och ler.
– Steget från Malmö till New York ångrar jag inte en sekund att jag tog. Det känns väldigt bra och jag har fått en stor roll i laget och har tagit för mig på ett bra sätt. Jag känner att jag trivs bra utomlands och kan tänka mig att spela där ett par år till.
Nu är det ett år kvar på hans kontrakt med NYCFC samt ett optionsår – och han har inga planer på att flytta än.
– Jag tycker det känns väldigt bra och nu ser jag mest fram emot nästa år. Jag har inga tankar på att lämna överhuvudtaget utan jag vill vara där och förhoppningsvis vinna något med klubben.
Vad har du för tankar om landslaget då?
– Jag måste fortsätta prestera på den nivån jag gör. Samtidigt måste man se det nyktert också, att de har gjort det otroligt bra. Går de till kvartsfinal i VM och vinner gruppen i Nations League så ska det mycket till för att det ska ändras i laget, det fattar jag med. Det enda jag kan göra är att fortsätta prestera bra på en hög nivå och när chansen kommer ska jag vara redo.