ÅFF:s vändning mot Vänersborg var ett enormt styrkebesked och sände garanterat ett budskap i riktning mot de andra bottenkonkurrenterna.
Även om trepoängaren länge kändes osannolik var den fullt rättvis.
Det går att vinna fotbollsmatcher på olika sätt och charmen med idrott är att det inte går att välja på vilket sätt det händer.
Den här gången blev det den absoluta skönaste varianten för ett lag som inte hade vunnit sedan i maj.
"Det här var den mentaliteten som jag har längtat efter. Hela laget brinner för det i 90 minuter plus tillägg och lägger så otroligt många löpmeter", sa tränaren Henrik Gustavsson.
Jo tack. Det syntes även från presshytten högst upp på läktaren.
Något annat som syntes var Erik Grandelius spetsegenskaper från den fria rollen på offensivt mittfält. Oj vad han såg spelsugen ut, och oj vad ÅFF saknat den spelartypen.
Grandelius ville ha bollen – helst så ofta det bara gick. Exakt vad dagens ÅFF behöver.
För tio år sedan besegrade ÅFF storklubbar som AIK, Djurgården och Elfsborg under en och samma säsong på Kopparvallen.
Nu dröjde det till omgång 15 innan första hemmasegern i ettan kom.
Mycket har förändrats, men en hel del är ändå sig likt.
Vid omklädningsrummet stod Carl Thulin och såg rörd ut i segerglädjen efter sitt skadeelände.
Det finns så många personer i och runt föreningen som bryr sig. Inte minst verkar spelarna själva bry sig.
En trepoängare räddar definitivt ingen säsong. Men den kan inbringa nödvändigt självförtroende till att göra det.
När vi summerar säsongen i vinter är i alla fall min gissning att ÅFF-kontraktet kommer vara säkrat.