– Satsar jag på något gör jag det fullt ut. Annars får det vara. Det gäller allt i livet, säger LFC-stjärnan.
Som fotbollen?
– Inte minst fotbollen. Haha.
Pratar du med Magdalena Ericsson är det lätt att komma att tänka på Bill Shankly. Nästan alla fotbollsintresserade vet att Liverpools mytomspunne manager stått för ett av idrottens allra mest återanvända citat:
– Fotboll är inte en fråga om liv eller död. Det är mycket viktigare än så.
Ett citat som förvanskats för många gånger, som använts i fel sammanhang för ofta. Men för 22-åringen känns det rätt passande. Det hon gör vill hon bra. Inte halvbra. Och fotbollen kommer först.
– Livet kretsar kring fotbollen och jag gillar att ha det så. Jag är lite av ”all or nothing”. Allt eller inget. Man får må dåligt när man förlorar, men samtidigt…
Har det blivit bättre där? Jag minns att du såg helt knäckt ut efter förlusten mot Umeå i höstas.
– Det var nog där jag lärde mig, tror jag. Det var första gången jag verkligen kände mig delaktig i en förlust. Det tog hårt. Men nu har det stärkt mig. Jag vet att det kommer sådana matcher också. Karriären är inte över för det. Jag kan ta det och gå vidare.
– På något sätt är jag glad för att jag är som jag är. Det visar hur mycket jag brinner för att vinna, säger Magdalena Ericsson.
Nörd
Det är kul att prata med Stockholmstjejen.
Lättsnackad, med mycket vettigt att säga.
Och ärlig.
Som när hon berättar om sitt eget fotbollsintresse:
– Bara att erkänna att jag är en riktig nörd. Tittar mycket. Tänker mycket. Jag delar det intresset med Martin (Sjögren, tränaren), så det blir en hel del snack. Jag håller med honom om det mesta. Det känns bra.
Hon ler.
Rätt i tiden
Det är en vårdag ganska lätt att tycka om. Lätt vind, nästan klarblå himmel. På söndag är det allsvensk premiär. Topptippade Linköpings FC mot bottentippade Mallbacken på Linköping arena.
För första gången sedan urminnes tider (nåja) utan Charlotte Rohlin i LFC-försvaret.
Magdalena Ericsson är redo att ta över rollen som kapten och pådrivare.
Hon säger:
– Det känns som att det ligger rätt i tiden. Det hade inte gått tidigare, men nu känner jag att jag kan kliva fram och ta en större roll. Sånt kan ta lite tid. Jag brinner för Linköping till hundra procent, har vuxit som spelare och börjar få en bättre bild av vem jag verkligen är. Det är också viktigt för att kunna vara en ledare.
Trots sin ringa ålder har hon spelat fem säsonger i allsvenskan. 2011 i Hammarby, 2012 i Djurgården och nu tre år i Linköping. En vänsterfotad talang, som varit med i olika landslag under hela resan och som i OS-kvalet i våras visade att hon närmar sig en ordinarie tröja även i A-landslaget.
Hon tackar flytten till Linköping för det stora lyftet.
– Det var då jag liksom fattade vad det var som krävdes av mig. Det behövdes för att det skulle hända något. Jag lever min dröm just nu. Jag ska kämpa för att vinna med LFC, för att få spela i Champions league igen och för att ta en OS-plats. Jag kan inte påverka eller veta exakt hur Pia (Sundhage, förbundskaptenen) tänker, men jag vet att det ena leder till det andra.
Noggrann
En annan styrka är hennes noggrannhet. Hon är väl inläst, så gott det går, på alla lag hon möter.
– Alla frågar mig om saker i laget. Jag kan ofta alla namn, så man har fått lite nördstämpel. För mig är det en förutsättning att veta vem min motståndare är. Att kunna spela på deras svagheter. Som mot Norge i OS-kvalet. Hade jag inte vetat så mycket om Kristine Minde hade det blivit ännu tuffare. Sedan finns det andra som inte bryr sig ett dugg om vilka de möter. Vi är alla olika.
Kan det bli jobbigt om du känner att ”fasen också, den här gången har jag inte riktig koll”?
– Jag tror att jag lyckas inbilla mig själv att jag har det även om jag inte riktigt har det.
Fjärdeplatsen i fjol var en besvikelse och nu nämns LFC som en het guldkandidat av ganska många av dem som tippat den allsvenska damfotbollen. Magdalena Ericsson säger inte emot. Tvärtom.
Hon säger:
– Det är bara larvigt att hålla på att hymla och säga att vi ska ta en match i taget. Vi ska kunna säga att blir det inte topp två är det en besvikelse. Du måste våga sätta höga mål för att kunna uppnå dem.