Lina Hurtig jublar, tillsammans med Caitlin Foord, efter sitt 2-0-mål mot gamla laget Linköping FC i onsdagens Champions League-match
– Haha. Ja. Kanske. Jag vet inte, säger Hurtig med en karaktäristisk axelryckning på frågan om hon blivit mer folklig.
Efter 3–0 mot LFC i onsdags spelar Arsenal på lördagen mot Paris FC i avgörande matchen i Champions league-kvalet i Linköping.
Lina Hurtig gör gärna mål igen.
Efter ett frustrerande och skadefyllt år efter flytten från italienska Juventus har den här säsongen börjat betydligt bättre – med VM-brons och avgörande insatser under veckorna i Nya Zeeland och Australien. Och i takt med framgångarna har 28-åringen blivit ett alltmer bekant ansikte bland blågula fotbollsfans och fått mer uppmärksamhet och publicitet i media.
Det sistnämnda hade hon gärna varit utan.
– Ja, det tycker jag inte alls är särskilt kul, säger hon och skrattar.
Väl på planen var Hurtig en av de spelare som i onsdags fick allra mest jubel – av båda klubbarnas supportrar.
– Det är skitkul att komma tillbaka hit och extra roligt med att hela familjen är här. På ett sätt känns det som det var jättelänge sedan, men på ett annat sätt som det var igår jag flyttade från Linköping. Det här var mitt hem i tre och ett halvt år och jag har många minnen härifrån. Så det känns fortfarande väldigt mycket som hemma, säger Hurtig och blickar ut i en av arenans rödvita korridorer.
– Jag hörde också att det jublades när jag och Stina (Blackstenius) kom in. Det var speciellt. Man hoppades ju att någon skulle komma ihåg en och...ja, det var fint.
Men några större äventyr i den gamla hemstaden har det inte blivit för Arsenal och Lina Hurtig som direkt reser tillbaka till London efter mötet med Paris.
– Vi är ganska tajt hållna från Arsenal så det blir inte så många utflykter.
Om du hade visat upp något i Linköping – vad hade det blivit?
– Jag vet inte. Ån kanske, säger Hurtig och ler.
På grund av alla skador och den tuffa konkurrensen har det så här långt inte blivit så många Arsenalmatcher från start.
– Ärligt talat så lägger jag inte så mycket fokus på det. Jag försöker se till att min kropp mår bra och att jag mår bra. Att jag får träna och spela på som jag ska utan en massa avbrott.
Hur har det varit att ta sig ur VM-bubblan?
– Vi är liksom tvungna, så det har inte varit mycket att välja på. Det känns kul att vara igång och spela igen.
Hur trivs du i London, förresten?
– Bra. Både jag och familjen.
Är du själv inne mycket i centrum?
– Nej du. Det är inte min grej. Haha.
