Hör bara här:
2018 klarade man sig kvar i Ettan, på samma poäng som Karlskrona som fick kvala, trots förlust i sista matchen.
2020 gick man upp från tvåan efter ett uppmärksammat kval som fick avgöras vid skrivbordet när Frölunda använt sig av en otillåten spelare.
Och så förra säsongen, när man slutade på kvalplats men där kvalet ställdes in på grund av pandemin och ÅFF fick stanna kvar.
Det är självklart inte bara tur, men ändå en svit där man haft marginalerna på sina sida och där besluten gått deras väg.
Jag konstaterar också att 2018, när man slutade på elfte plats, krävdes 33 poäng. 2019 när man åkte ur hade laget skrapat ihop 31.
I fjol när kvalet inte blev hade man tagit 34 poäng.
Nu, efter förlusten mot Trollhättan, står ÅFF på 24 poäng. Med fyra matcher kvar, 12 poäng att spela om.
Krävs det full pott för att klara det här?
Ja, kanske det.
Efter den klara förlusten mot Trollhättan känns det dock som att goda råd är riktigt dyra för ÅFF. Man har fyra riktigt tuffa matcher kvar att spela, mot två topplag i Gais och Ljungskile, samt mittenlagen Tvååker och Torn.
Jag är tveksam om två segrar kommer räcka. Och med det spel man visat upp på söndagseftermiddagen, helt utan självförtroende och självklarhet i aktionerna, har jag svårt att se hur man ska lyckas rubba tre av fyra lag i de matcher som är kvar.
Räddningsplankan, som i bästa fall leder till kval för att hänga kvar, är Lindome som också har ett tufft program kvar och står på samma poäng.
Mer kan inte ÅFF hoppas på.